torsdag 7 augusti 2014

Steg 1: Underlätta inte missbruket

Om man inte vet vart man ska börja i kaoset som blir av att leva nära en person med missbruk så kan man börja med detta, som är oerhört viktigt! Underlätta och minska inte konsekvenserna av missbruket för personen som använder alkohol- och droger. Låt personen ta de naturliga konsekvenserna som missbruket innebär.

Det är lätt som anhöriga att försöka skydda den man håller kär så att den inte ska behöva lida i onödan. Och gör vi det inte så får vi väldigt dåligt samvete. Ibland kanske vi ljuger också, för andra i familjen, vänner, arbetsgivare mfl. för att vi tror att vi skyddar personen med missbruk.

Detta gör att vi underlättar för personen att fortsätta dricka/ta droger. Personen behöver inte se de negativa konsekvenserna och kan längre vidhålla att det inte är något problem.

Exempel på vad vi kanske gör för att underlätta missbruket:
* Städar upp det som personen har ställt till med under påverkan
* Låter personen ta droger hemma
* Ljuger för andra så personen inte ska behöva stå till svars
* Betalar skulder eller ger pengar för personen använt sina egna pengar till droger
* Ställer upp på saker vi egentligen inte vill
* Köper hem alkohol till personen
* Ser till den andres behov och prioriterar inte våra egna behov (exempel stannar hemma för att ta hand om närstående som är full och avbok
ar en aktivitet man själv sett fram emot)

Fundera själv:
1) I vilka situationer kan det hända att du underlättar ett missbruk? När händer det att du inte låter din närstående ta de naturliga konsekvenserna av missbruket?
2) I dessa situationer, vad kan du göra i stället?
3) Hur tror du din närstående kommer reagera då? (Troligtvis inte positivt, då detta gör personen själv ansvarig för konsekvenserna)
4) Hur kan du hantera reaktionen?

Och kom ihåg: Ta hand om dig själv!

5 kommentarer:

Jenny sa...

Hej Carina!
Jag vet inte hur jag ska tackla min sambo. Jag visste om att han hade haft alkoholproblem men om tablettmissbruk visste jag ingenting. Han berättade lite om det och jag gick in i förhållandet i tron att han var under tillfrisknande från sina missbruksproblem.

Alkoholen och bensot är inte längre ett problem. Däremot medicinerar han fortf starka värktabletter (tramadol) som han har utskrivet men knaprar ibland så många att han får skaffa på "annat håll". Han själv verkar inte varken se det som ett problem eller missbruk.

Det gör däremot jag! Han blir forcerad när han tinte följer sin dosering och får kort stubin. Och när tabletterna är slut får jag stå ut med abstinensproblemen.

Jag tar upp detta med honom då och då, senast igår, och säger att jag vill att han följer sin dosering (han får medicinen utskriven TROTS att det står tydligt i hans journaler att han har missbruksproblem :-() och berättar varför. Han blir extremt provocerad, trots att jag håller mig lugn och inte "attackerar" honom och vägrar förstå min sida av saken eller ens diskutera. "Måste du tjata om det här nu igen!!" "Alltid den här förbannade tramadolen, när jag inte gjort nåt!!" Osv osv. Sen går han alltid sin väg.

Jag blir osäker och tänker att jag missbedömt situationen, att jag överdriver. Samtidigt känner jag mer och mer att jag inte står ut med att leva i den här misstänksamheten länge till vilket jag FÖRSÖKT framföra med hoppet om att han då ska tänka till och "skärpa" sig (naivt aantar jag).

Känner inte igen mig själv :-( jag vill kunna prata om saken och nå fram till honom men han blir så omöjlig att prata med! :-( han har hög dos utskrivet 2x200mg om dagen och borde inte behöva mixtra med den!

Vad ska jag göra? Måste jag lämna honom? Vi har en 9 mån son tillsammans :-(
Mvh J

Carina Bång sa...

Hej J!
Det är en jättesvår situation. Men om du märker beteendeförändringar pga av medicinen och du påverkas av konskevenserna av detta så är det ett problem för dig. Oavsett om han anser att det är ett problem eller missbruk.
Som första steg skulle jag tipsa dig att ta kontakt med RFHL som är väldigt duktiga på just läkemedelsberoende och be dem om råd och tips. http://rfhl.se/riks/
Skriv gärna tillbaka här efter att du varit i kontakt med dem och berätta vad du fick för råd. Andra i liknande situation kan också behöva tips!
Hoppas vi hörs vidare!
/Carina

Jenny sa...

Tack för snabbt svar Carina och även för tipset - jag har nu mailat rfhl lokalt i närheten av där jag bor och hoppas de kan råda mig i detta.

Jag ångrar att jag inte lämnade min sambo vid nyår då jag var nära att göra det, men jag orkade inte ens tänka klart då - vår son var bara 1,5 mån då sambon tog ett bensoåterfall och jag fick fly med vår 1,5 mån unge son på nyårsdagens morgon efter att jag inte ha fått vila en minut sedan förlossningen.

Nä usch, att tycka synd om sig själv hjälper föga.. men ibland blir jag bara så ledsen över situationen jag och vår son befinner oss i. Sambon har gjort mycket bra progress sedan nyår, det är svårt ibland att se det och nöja sig med det. Han menar att jag inte stöttar honom tillräckligt utan tvärtom triggar honom och får honom att vilja ta bensoåterfall - vilket är det sista jag vill.

Han röker även hasch, se jag t o m glömde nämna det i första inlägget. Så långt har min gräns alltså flyttats för vad jag accepterar. Det är skrämmande.

Mvh J

Ulrika sa...

Hej Carina!
Vilken fin blogg. Ibland möter jag personer som missbrukar i mitt jobb, oftare möter jag anhöriga till personer som missbrukar. Jag kommer att tipsa dem om din blogg, hoppas att det är okej!

Hälsn Ulrika

Anonym sa...

Hej Carina!
Jag är medberoende till en man som blev kär i mig mot slutet av sitt 20 år långa äktenskap och innan missbruket ännu var så omfattande. Vi är inte tillsammans men har tidigare planerat en framtid ihop. När missbruket eskalerade avbröt jag kontakten men vi har nyligen setts igen, han är nu mycket djupare nere på botten och har från första början själv bett om att jag ska sätta gränser, ställa krav och säga hur jag vill ha det. Jag måste börja göra det mycket, mycket tydligare för varje gång jag har överseende tappar han respekten och det vet jag att egentligen ingen av oss vill. Men var ska jag börja någonstans?