Det finns motstridande uppfattningar gällande om det finns något man som anhörig kan göra för att påverka en närstående med missbruks- och beroendeproblem till förändring. I boken "Sober for good" har Anne M. Fletcher tittat på forskning, intervjuat anhöriga och numera nyktra alkoholister. Där framkommer det att det faktiskt finns vissa saker som familjemedlemmar och andra anhöriga kan göra som kan göra skillnad.
Men först, det som INTE fungerade var till exempel tjat, fördömande eller att försöka kontrollera den andres drickande. Glenn, som växte upp med konsekvenserna av mamma Elenas alkoholproblematik berättar: "Jag lärde mig att det inte finns något sätt du kan få någon annan att sluta dricka på. Jag gömde min mammas sprit och hällde ut den i avloppet. Min pappa gjorde mig till spritpolis, det blev min uppgift att hålla ett öga på henne. Detta var väldigt stressigt för ett barn."
Försöket att kontrollera drickandet var till ingen nytta. Glenn berättar vidare: "Jag tror inte att någonting verkligen skulle ha hjälpt förrän hon var redo."
Elena, som numera är nykter svarar på detta att mannens och sonens ansträngningar att sluta dricka snarare fick motsatt effekt: "Oftast gjorde de mig bara arg. Tjatandet, bråkandet, hotandet och att de ständigt påminde mig om alla hemska saker jag gjorde på fyllan gjorde bara att jag ville dricka mer."
Vändningen kom dock flera månader senare, när Elena vaknade upp 4 på morgonen, efter att ha druckit kvällen innan, och upptäckte en lapp instucken i hennes. På lappen stod det:
"Kära mamma, jag älskar dig så mycket. Jag önskar du kunde sluta
göra såhär för jag är rädd att det kommer döda dig."
"Jag blev så ledsen av att se hans sorg."
Samma kväll gick Elena på ett AA-möte.
Ur boken "Sober for Good", 2002, av Anne M. Fletcher
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar