Stänga dörren, bryta kontakten eller inte?

***OBS! Varning! Långt inlägg ***

Den här frågan kommer upp då och då, och den är inte sällan känslig och infekterad. Jag skrev detta inlägg på ett forum och tänkte att jag lägger upp det även här, då jag lider när jag ser att det lärs ut en förlegad syn om hur man ska förhålla sig till personer med missbruk. Det finns en slentrianmässig tradition av att rekommendera anhöriga att bryta kontakten och stänga dörren till personen med missbruk. Men det finns alternativ.
 

Varje individ behöver hitta det förhållningssätt som passar dem. Så det som passar en person fungerar inte för alla. Vi lever i olika situationer och familjekonstellationer. Därför önskar jag en stor ödmjukhet inför andra personers olika val.

Vissa kanske tycker forskning är tråkigt men jag tycker ändå det kan vara viktigt att lyfta upp för att se att det finns flera olika sätt att se på saken. Om ni slentrianmässigt får det traditionella rådet att stänga dörren och bryta kontakten, så be den som ger rådet att uppdatera sig i ny forskning. 

Ska försöka sammanställa lite:

1. Det finns ingen forskning som stödjer att teorin om att stänga dörren och bryta kontakten skulle fungera för att motivera en person med missbruk att göra förändring. Det är därför en chansning. 

2. Däremot vittnar många personer med missbruk att det var när de anhöriga gjorde just detta, de fick uppleva de negativa konsekvenserna av missbruket och därför till slut valde att göra en förändring. Å andra sidan, finns det andra som vittnar om att familjen stöd har varit avgörande för att de gjort förändring.

3. Det finns dock andra viktiga anledningar till att man behöver bryta kontakten och stänga dörren. Det kan ex vara om man är utsatt för hot, våld, aggressivitet, utpressning. Eller att andra barn påverkas av missbrukets konsekvenser. Eller att den anhörige själv drabbas så hårt av missbruket att man behöver rädda sig själv, ex om man har drabbats av hjärtklappning, panikattacker, depression, högt blodtryck, en vilja att avsluta sitt eget liv eller att man själv har börjat utveckla problem med ex alkohol eller lugnande läkemedel som ångestlindring. Detta är bara några anledningar till att man kan behöva bryta kontakten trots att man så väldigt gärna skulle vilja hjälpa den man håller kär som använder alkohol/droger. 

4. Det finns forskning på att anhöriga kan spela en betydelsefull roll för att påverka personen med missbruk till att söka hjälp och behandling. För det behöver man dock ha kontakt. 

5. Goda relationer i familjen har visat sig ha en positiv effekt på behandling.

6. Dysfunktionella relationer med familjen kan öka risken för återfall.

7. Det finns forskning på att familjen är viktiga personer i missbrukarens liv och har därmed en stor möjlighet att motivera personen till behandling. 

Med allt detta vill jag säga: Man måste hitta den väg som fungerar just för en själv! 

Åter igen, om ni får svaret att bryta kontakten av någon som arbetar inom beroende- och missbruksvård (och ni inte känner er beredda till det) att de omedelbart tar och uppdaterar sig i forskningen! Läs Socialstyrelsens riktlinjer om insatser för personer med missbruk och beroende (och där observerar att det inte någonstans stöds att man ska uppmuntra anhörga till att bryta kontakten) och att de i stället lär sig vad som rekommenderas för anhöriga till personer med missbruk. Det alternativ som rekommenderas för anhöriga som vill stödja sina närstående med missbruk rekommenderas programmet CRAFT (Community Reinforcement Approach and Family Training) så det är läge att alla som erbjuder stöd till anhöriga lär sig detta förhållningssätt och program! 

Tack till er alla som orkat läsa detta.
/Carina