Många
av de människor som kämpar med drog- och alkoholproblem får inte
behandling. Varför? En av
anledningarna handlar om vår syn på personen med en
beroendesjukdom.
Många stämplar personen med att denne har dålig
karaktär och bara borde kamma sig och skaffa ett jobb. Den här
stämpeln smittar även av sig på de anhöriga; vad är det för
familj som låtit det här hända? Ibland ifrågasätts anhöriga av
andra, så som vänner, arbetskollegor och grannar. De utomstående
kan också ha mängder av råd som de anser att de anhöriga borde
göra, exempelvis: "Se
till att han skaffar sig ett fritidsintresse så han kommer bort
ifrån drogerna!"
Ja, om det ändå vore så enkelt att göra någon frisk från en
sjukdom. Stigmat kring beroende hindrar så många människor från
att söka hjälp, just på grund av rädsla för att bli stämplade
av andra.
American
Society of Addiction Medicine definierar beroende som en "primär,
kronisk sjukdom i hjärnans belöningssystem, motivation och minne".
Ett beroende förändrar strukturen på hjärnan och dess förmåga
att fungera korrekt. Trots detta så ser många fortfarande på
alkohol- och drogberoende som ett moraliskt dilemma.
Yvonne
är 62 år och mamma till den nu nyktre 39-årige Markus. Det är inte förrän nu, när han sedan några år tillbaka är ren ifrån alkoholen, som Yvonne har börjat prata om det som hon upplevde medan han drack. Hon var
alltid rädd för vad andra skulle tro om henne. Det gjorde henne
tyst och hon led mer än vad hon hade behövt göra.
För det finns
hjälp.
Förnekelse,
skuld och ilska är mycket vanligt inom familjer som lever
tillsammans med en person som lider av en beroendesjukdom. Det är
ofta obekvämt för anhöriga att söka hjälp eller tala med sina
vänner och släktingar om problemet; det blir till en hemlighet
fylld av skam. Att prata om det är en väldigt betydelsefull del då
det kommer till deras egna välmående, under förutsättning att den
anhöriga får möjlighet att prata med icke-dömande personer. Men
om man blir bedömd under samtalet finns risken att de anhöriga
upplever ännu mera skam och isolerar sig ytterligare.
Yvonne
kände, som så många andra anhöriga, en stark skam över att prata
om sin sons beroende med andra närstående omkring henne. Hon trodde
att de då skulle döma henne som en dålig mamma. Om någon
kritiserade Markus så försvarade hon honom eller förnekade att han
hade problem. Detta förstärkte ytterligare hennes isolering och
känsla av att ingen förstod; att hon var ensam att leva i en sådan
här situation.
Folk
bildar sig en förutfattad mening vilken grundar sig på den
information som de har till hands där och då. Om vi inte utbildar
människor om missbruk och beroende, vad som orsakar det samt forskar
mer för att fram bättre behandlingsmetoder, så kommer ingenting
att förändras. Ingen tjänar på att hålla fast vid gamla stigman
och rigida uppfattningar. Om dessa uppfattningar bibehålls, så
kommer det ta längre tid för personerna som lider av beroende att
söka hjälp, eller så kanske de aldrig ens kommer till den punkten,
och i värsta fall kan de dö av sin sjukdom. Och anhöriga som
Yvonne kommer inte våga söka stöd för sin del, trots att de har
miljoner människor runt omkring sig med liknande erfarenheter.
Har du tankar, frågor eller funderingar? Skriv gärna en kommentar, eller kontakta mig på: info@carinabang.se
TA HAND OM ER!
/Carina
Källa:
www.asam.org
