Idag har jag funderat på kommunikation. Hur samtalar man lämpligast med en person med beroende- och missbruksproblematik?
Efter samtal med anhöriga har jag lagt märke till att många slutar nämna alkoholen eller drogen vid sitt rätta namn i sin kommunikation med missbrukaren.
Det skapar otydlighet, ökar risken för missförstånd och gynnar förnekelse för både missbrukaren och den anhörige. Tex kanske den anhörige säger: ”Du verkar trött idag, jag vill inte äta middag med dig när du är så trött och hängig.” Istället för att tydligt säga ”Jag tackar nej till middag idag då du har druckit alkohol. Jag äter gärna middag med dig när du är nykter.” Signalen till missbrukaren vid det första uttrycket är att han/hon verkar hängig och måste bli pigg och alert om det ska bli en gemensam middag. Det behöver inte ha något med alkoholen att göra alls.
Att vara tyst och inte våga säga det man tänker och känner kan vara en del av medberoendet. Att våga uttrycka sina egna åsikter, tankar och känslor kan bidra till att man själv börjar må bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar