Ibland tjorvar vi anhöriga till det. Vi lägger massa energi och tankemöda för att försöka förstå det som är sjukt, försöker hitta logiska förklaringar till det som våra anhöriga gör under påverkan av deras sjukdom, alkohol- eller drogberoendet. Egentligen slöseri med tid och kraft...
Kanske vi också funderar mycket på vad vi som anhöriga kan göra för att hjälpa alkoholisten eller narkomanen att göra en förändring. "Om vi bara gör si eller så... då kanske det blir en förändring." Vi tar på oss ett stort ansvar för ett problem som inte är vårat och som vi inte har makten över.
Ibland är det därför enklast att lyssna på nyktra alkoholister och narkomaner och höra deras sätt att se på saken. "Tompavan" är moderator på Beroendelinjens diskussionsforum. Han skriver så här i ett av hans inlägg:
"Alkoholisten är den ende som kan styra över sitt missbruk. Det vi alkoholister måste inse, alltså riktigt inse och förstå, är att vi tål inte alkohol. Inte i går, inte i dag och inte i morgon. Under tiden vi inte förstår det så dricker vi. Har vi börjat ana att vi är alkoholister men inte insett vad det betyder så har vi en tro, kanske en önskan, att vi kan dricka trots allt. "Det är bara en tillfällig svacka." "Om jag inte dricker på si eller så länge så kommer jag att klara av det." Ungefär på det sättet resonerar vi tills poletten trillar ner på riktigt. Men innan den gör det så står vi över sjukdomen och då dricker vi, för vi är bara nästan alkoholister. Det finns inga genvägar som jag känner till, utan enda vägen till nykterhet är att man på riktigt inser att jag och alkohol inte hör ihop. Man måste böja på nacken och kapitulera inför det faktumet. Tills man gjort det så, tror iallafall jag, kommer man att ta återfall för att liksom prova och se om man inte trots allt har blivit frisk."
3 kommentarer:
Just så resonerar min sambo. Den här gången har han letat upp en gammal klasskamrat som han dricker tillsammans med. Det har han gjort sedan i fredags. Jag vet inte hur jag ska stå ut längre. Efter varje vända är han sjuk allt längre och säger att det var sista gången eftersom hans kropp inte pallar.Men om några veckor är det glömt. Jag förstår verkligen inte varför han super.Och jag förstår verkligen inte varför jag bara gråter och kör mej själv i botten. Hur ska jag göra??
Precis så resonerar min sambo. Han har sökt upp en gammal skolkamrat som han sedan i fredags är och dricker hos. Efter varje vända kommer han hem och är allt sjukare. Då säger han att det var sista gången efterson hans kropp är slut. Efter några veckor är det glömt. Då är det nån ny anledning (ofta är det jag som är tråkig) att supa. Jag förstår verkligen inte varför han dricker. Jag förstår inte heller varför jag bara gråter och kör mej själv allt längre ned i botten. Vad ska jag göra???
Hej anonym!
Du har det svårt vännen! Du lever med en alkoholist. Du kan inte förstå varför han dricker vännen. Ingen som lever med en alkoholist mår bra av att försöka förstå det, eftersom det inte handlar om att du ska förstå. Kan förståelse och kärlek bota cancer? Du kan inte förstå, eller hur? Vem vill förstå varför den man älskar väljer att såra mig o sig själv o förneka sin verklighet och sitt eget bästa? Det du ska göra är följande. Skaffa dig kunskap om alkoholism. finns böcker att läsa och artiklar du redan nu kan ta del av. Vässa dig med kunskap. Fundera sedan över hur du vill göra. Lena Holfve är bra, finns om du googlar, ´på namn och under kulturpool. Du lever i medberoende och behöver redskap att ta med dig för att möta dig själv och alkoholisten i ditt liv,,/ Du kan allt i ditt liv, men inte förändra en sjuk människa som inte själv vill ta ansvar för sin sjukdom,,
Skicka en kommentar