Varför går hon?

Läser just nu en bok som heter Varför går hon? av Carin Holmberg och Viveka Enander. Den handlar om misshandlade kvinnors uppbrottspprocesser.

I boken beskrivs de bindningsprocesser som även gör att kanske kvinnan stannar kvar i relationen. Den här bindningen tycker jag mig känna igen även hos kvinnor/män som lever i relationer med en missbrukande man eller kvinna.
Ofta är människor runt omkring den anhörige förvånade (och frustrerade) över att den anhörige inte lämnar missbrukaren, likväl som den anhörige ifrågasätter sig själv: "Varför stannar jag kvar?" "Varför låter jag mig behandlas så här?"

I boken beskrivs kvinnor som levt i relationer med våldsamma män. Jag kan däremot se att utifrån de samtal jag har haft med medberoende män så är det många liknande dragkrafter som påverkar.

De bindningsprocesser som beskrivs är dessa:
Emotionella band:
- Kärlek.
Känsla av utvaldhet. Man har fått förtroendet att hjälpa en man med trasslig bakgrund. Kvinnan upplever ofta mannen som annorlunda, mer empatisk och insiktsfull än män i allmänhet.

- Rädsla.
Kvinnan är rädd att bryta upp av fruktan för sitt liv. När det gäller relationer till personer med missbruksproblematik anser jag att rädslan för vad som kommer hända missbrukaren om man bryter upp påverkar. Ex "Han kommer supa ihjäl sig om jag lämnar honom."

- Hat.
En av de intervjuade i boken uttrycker det så här: "Det var just den där rädslan och den där intensiteten som var av både kärlek och hat /.../ Det var så intensivt att man blev uppslukad av det."

- Medlidande.
Kvinnan känner medlidande och tycker synd om mannen.

- Skuld.
Kvinnan upplever sig medansvarig till situtationen. Mannen är normal mellan gångerna och kvinnan tar på sig ansvaret för att trigga igång aggressionen. Kvinnan tror att det är henne det är fel på. Kvinnan kan också känna stark skuld inför tanken att lämna mannen, samtidigt som hon känner skuld inför vänner mfl om hon INTE lämnar mannen.

- Hopp.
Man hoppas alltid att det ska vara sista gången. Mannen ger också hopp om att det ska bli en förändring.

- Viljan att förstå mannen.
Kvinnan försöker förstå och hitta logik. Försöker skapa mening och sammanhang för att få kontroll över traumatisk situation.

- Beroende.
Kvinnan upplever det som att mannen är beroende av henne. Hon är den enda mannen har. Hon uppfyller och hjälper honom att uppfylla olika behov hon annars inte tror ska bli mötta. Det framstår för henne som om mannens liv blir förstört om hon lämnar honom. Detta stärks av att mannen också verkar lägga sitt liv i hennes händer, tex genom att hota att ta livet av sig om hon skulle lämna honom. Relationen har också gjort att kvinnan blivit isolerad, vilket gör att kvinnan tror sig bli ensam om relationen tar slut.

Vad är era spontana tankar om detta? Finns det kunskap att hämta i denna process för att beskriva medberoende? Vill gärna få responser från er om detta!