Äntligen finns det svart på vitt. Klart och tydligt. Anhöriga och främst kvinnor påverkas negativt av annan persons alkohol- och narkotikamissbruk. Den nya rapporten visar att ca 800 000 vuxna svenskar har påverkats av negativa konsekvenser av alkoholmissbruk och ca 200 000 har påverkats av någon nära som använder narkotika. De siffrorna säger mig att mörkertalet är stort. Och då barnen som växer upp med missbruk är inte inräknade.Men trots det väcker det hoppet hos mig att det som framkommer i rapporten "ANDT-bruket och dess negativa konsekvenser i den svenska befolkningen 2013" äntligen ska tydliggöra att missbruket får stora konsekvenser även för anhöriga. Det känns verkligen som att det är på tiden att man uppmärksammar alla dem som står i skuggorna bakom missbrukaren och som drabbas av konsekvenserna.
Anhöriga som påverkas av missbrukets konsekvenser lever ofta under flera år med stress, oro och rädsla. En liten enkätundersökning som genomfördes på Beroendelinjens diskussionsforum för anhöriga uppgav 77% av de 80 svarande att de upplevde ångest och stress. 55% uppgav att de hade koncentrationssvårigheter och försämrad förmåga på arbetet. 17% uppgav att de någon gång hade sjukskrivit sig från arbetet på grund av sin anhöriges missbruk.
Lyft bort skammen från denna problematik och möjliggör stöd för anhöriga. Det finns många områden som kan utveckla och uppmärksamma detta, exempelvis kommunernas anhörigstöd och också arbetsgivare och företagshälsa. Det gagnar alla!
Ser med hopp fram emot att rapporten ska hjälpa till att belysa de anhörigas situation och behov!
Här kan ni ladda ned rapporten om ni vill läsa! http://stad.org/wp-content/uploads/2014/02/STAD-rapport-nr-55-ANDT-feb-20141.pdf
På återseende kära ni!
/Carina
2 kommentarer:
Jag läser och följer din blogg även om jag inte längre lever i ett missbrukarförhållande men jag kommer alltid och är ett barn till missbrukare och anhörig till missbrukare. Jag har sedan vi senast hördes gift mig med en man som är föredetta missbrukare och han dricker öl då och då. Hade inte jag satt upp förbud mot att dricka i vårt hem hade han nog suttit framför tvn och knäckt ett par öl på kvällarna för han gillar det. Komma hem efter jobbet, softa, ta en öl eller två eller kanske fler... Jag vet inte, kravet från mig då vi flyttade ihop var inte att han måste bli helnykterist men att det inte dricks i vårt blivande gemensamma hem dels för barnens skull men också för min.
Öl och alkohol är en fruktansvärd triggerstarter för mig, jag hatar lukten, jag ser ett förändrat beteende redan efter ett par öl och även då vi ska sova märker jag ändring. Han snarkar. Det gör han inte annars, eller inte på samma sätt...
Vi hade ett jättegräl idag angående öl, alkoholiserad mamma som ringer och är elak och missbrukande x. Jag hamnar i en spiral där jag säger fula saker och är elak, medvetet för jag hatar alkohol. Min mans mamma är alkoholist och ringer i tid och otid och ska prata, på fyllan givet. Jag hatar att hon är elak mot min man. Jag sa till honom att han tillåter det för han är i ett medberoende med sin mamma och han borde inte prata med henne. Då blev han skitarg och sa att jag har pratat för mycket med terapeuter. Jag anser att jag har pratat för lite med dom och han borde prata mer med dom.
HUR FÅR MAN ETT NORMALT FÖRHÅLLANDE TILL ALKOHOL? KAN MAN FÅ DET?
Min man anser att jag omyndigförklarar honom genom att han inte får dricka i vårt gemensamma hem. Men jag klarar inte av det och jag vill inte mina barn ska växa upp med någon som är lite smålullig på ett par öl för det anser jag att man blir.
Jag älskar min man och jag anser inte att vi har problem, jag har problem med alkohol. Han vill ta ett par öl ibland. Men som idag... Det var bara han och jag och han drack i bilen jag gillar det inte... Ungarna var inte med... Han dricker när han åker buss... Inte då jag är med iofs åker jag aldrig buss för jag åker bil.
Men allvarligt hur fan ska jag klara av vår helt olika syn på alkohol? Han repsekterar ju mig och min önskan men under pistolhot typ.
Jag tycker det är skitjobbigt för allt som jag har samlat på mig under mina år jag har levt kommer upp då en öl öppnas.
HUR GÖR JAG??????????????
Hej och välkommen tillbaka! :-)
På frågan om man någonsin kan få en "normal" relation till alkohol så vet jag faktiskt inte. Det som skadat dig mycket som barn, kan naturligtvis fortsätta rubba din trygghet för det påminner om det som var när du var barn.
Sedan är ju frågan vad som ska kallas "normal" relation till alkohol, vad är normalt?
Jag tror att eftersom det som kan finnas här är sår från din barndom och kanske vore det bra om du tar kontakt med en terapeut för att reda ut hur du påverkades av alkoholen i din uppväxt och vad det ger för konsekvenser i dagsläget. Jag undrar, förutom att din sambo känner sig omyndigförklarad, kan han också visa förståelse för vad du varit med om som barn och att du inte vill utsätta dina barn för något liknande?
Och gällande mamman, kan du hitta ett förhållningssätt/strategi som gör att du inte påverkas så mycket av hennes alkoholism?
Ta hand om dig!
/Carina
Skicka en kommentar