Här kommer 5 vanliga fällor:
1) Tar ansvaret för någon annans förändring
Man tror att man är personen som ska lösa problemet. Man försöker ta ansvar för en annan persons förändring. Om detta misslyckas tar man på sig skulden och försöker ännu mera hitta lösningar för att personen ska förändras. Detta innebär att man blir konstant besviken, eftersom att den anhörige inte kan göra förändringen åt någon annan. Det är personen med missbruk som måste göra förändringen! Det är de som behöver hitta kraften och intresset för att göra sin förändring.
Tips! Fråga istället: Vad tror du att du behöver för hjälp för att må bättre/bli nykter/drogfri? Vad kan du göra för att påbörja detta? Vad blir konsekvenserna om du inte gör någon förändring?
2) Glömmer bort sina egna behov, låter någon annans behov styra
Den anhörige sätter någon annans behov före sig själv. Avbokar andra viktiga åtaganden, tar inte hand om sin hälsa men försöker i stället boka in, följa med på någon annans möten och ta hand om någon annans hälsa. I längden kommer detta leda till utbrändhet.
Tips! Fråga dig själv: Vad behöver jag idag för att orka? Vad behöver jag för att må bättre idag?
3) Försöker rädda och stjälper i stället
Genom att ta hand om konsekvenserna av missbruket, ex betala skulder, städa upp, ljuga för att skydda personen m.m. så behöver inte personen med problem ta konsekvenserna av missbruket. De gör det lättare för dem att fortsätta dricka eller ta drogen för problemen och konsekvenserna är det någon annan som tar hand om. Och börjar man exempelvis att ge pengar och betala skulder så kommer personen med problem komma tillbaka och fråga efter mer.
Tips! Låt personen ta konsekvenserna av sitt beteende. Träna på att säga NEJ istället för JA.
4) Försöker styra annans intag fysiskt och psykiskt
Fysiskt kan vi göra detta genom att exempelvis leta alkohol i hemmet och hälla ut det vi hittar. Vi kan försöka hindra personen från olika saker situationer. Psykiskt kan det ta sig i uttryck att man inte vågar säga vad man tycker/känner för man är rädd att personen ska ta illa upp och ta återfall.
Tips! Försök vara ärlig, men utan att kränka. Försiktighet om situationen kan bli hotfull!5) Ultimatumfällan
När man som anhörig försökt allt, men inget fungerar, är det lätt att i sin desperation börja ge ultimatum, ex "Om du inte slutar dricka lämnar jag dig!". Men, problemet uppstår när personen dricker och den anhöriga inte lämnar. Det signalerar till personen med missbruk att det är okej att dricka, hon/han överdriver bara ändå. Och den anhörige själv slutar lita på sina egna ord.
Tips! Ställ aldrig ultimatum som du inte är 100% säker på att du kommer hålla. Du kan uttrycka besvikelse, oro och rädsla ändå.
Tror du att någon annan kan ha behov av detta inlägg? Skicka vidare genom länkarna under inlägget! :-)
3 kommentarer:
Men om personen inte är beroende av mej ( en son) som inte lånar pengar och bor själv. Var sätter jag då gränser?
Men om min son inte lånar pengar sköter sig själv är snäll och trevlig var sätter jag då gränser?
Hej och tack för dina frågor!
Min fråga tillbaka till dig blir då vad du känner att du har behov av att sätta för gränser?
Man brukar sätta gränser av olika anledningar:
1. För att skydda sig själv och/eller resten av familjen. Exempelvis att personen inte får komma hem påtänd/onykter då det kan skapa oro hos andra hemmaboende barn eller resten av familjen. Eller, man stänger av mobiltelefonen på natten för att man behöver sova och inte få akutsamtal på natten. Det var bara några exempel på gränser...
2) En annan anledning att sätta gränser är att man inte vill underlätta missbruket. Som man exempelvis riskerar att göra om man ger personen pengar/presentkort om denne är aktiv i missbruk.
Så om det finns något behov av att sätta gränser eller inte, behöver du fundera på. Vad tänker du själv om detta?
Skicka en kommentar