Om man inte vet vart man ska börja i kaoset som blir av att leva nära en person med missbruk så kan ett steg på vägen vara att läsa på lite om underlättande (även kallat "möjliggörande"). Detta är någonting som vi anhöriga tenderar att göra, ofta utan att tänka på det, av den naturliga anledningen att försöka skydda den vi håller kär, så att hon/han inte ska behöva lida i onödan. Trots de goda intentionerna leder underlättande i de flesta fall till en minskning av konsekvenserna av missbruket för personen som använder alkohol- och droger. Då personen inte får stå inför de negativa följderna av sitt missbruk blir det lättare för honom/henne att fortsätta alkohol-/drogkonsumtionen och vidhålla att det inte finns något problem - allting löser ju sig till slut.
OBS! Det är aldrig en anhörigs fel att en person missbrukar! Det är inte heller den anhörigas ansvar att få personen att sluta. Det kan lätt bli så att man som anhörig misstolkar begreppet underlättande/möjliggörande och tänker att det är en själv som gjort någonting "fel". Så är inte fallet! Nästan alla av oss människor hjälper de som står oss nära, utan att tänka på det, det ligger i vår natur. Vi vill att de vi tycker om ska må bra, gör de inte det så mår vi dåligt. Men när en person har ett substansberoende uppstår ett problem - personens hjärna är förändrad och all fokus ligger på att skydda alkoholen/drogen. Denne kommer hitta alla ursäkter till att fortsätta konsumtionen, ex. att beteendet inte får några större konsekvenser. Läran om underlättande handlar med andra ord inte om att skuldbelägga den anhörige, utan om att man som anhörig kan lägga över ansvaret där det hör hemma - hos personen med missbruk.
Att lära sig hur man ska undvika att underlätta en närståendes beroende kan vara mycket svårt. I många fall är man inte alls medveten om att man "underlättar", utan all fokus ligger på att hjälpa personen som befinner sig i en svår situation. Ofta tänker man att man skyddar personen, det kan exempelvis handla om att ljuga för dennes arbetsgivare så att personen ska behålla sitt jobb. Gör man inte det är det lätt hänt att man får dåligt samvete som leder till skam- och skuldkänslor.
Ett exempel är att man tänker att man är en "dålig mamma" som inte gör det som en föräldrar "ska" göra. Här måste man lära sig att tänka om. Man kan i stället fundera över vad ens "hjälp" kommer leda till i längden. Om man har börjat se ett mönster där man hela tiden hjälper med en och samma sak - men personens beteende är densamma eller kanske värre - då kan det vara dags att testa att göra annorlunda. Tänk att personen kommer må jättedåligt ett tag, men att ta konsekvenserna är ett livsviktigt steg på vägen mot insikt och i längden tillfrisknande. Det handlar alltså om att låta personen själv ta de naturliga konsekvenserna som missbruket innebär.
Exempel på vad vi kanske gör för att underlätta missbruket:
* Städar upp det som personen har ställt till med under påverkan
* Låter personen ta droger hemma
* Ljuger för andra så personen inte ska behöva stå till svars
* Betalar skulder eller ger pengar för personen använt sina egna pengar till droger
* Ställer upp på saker vi egentligen inte vill
* Köper hem alkohol till personen
* Ser till den andres behov och prioriterar inte våra egna behov (exempel stannar hemma för att ta hand om närstående som är full och avbokar en aktivitet man själv sett fram emot)
Fundera själv:
1) I vilka situationer kan det hända att du underlättar ett missbruk? När händer det att du inte låter din närstående ta de naturliga konsekvenserna av missbruket?
2) I dessa situationer, vad kan du göra i stället?
3) Hur tror du din närstående kommer reagera då? (Troligtvis inte positivt, då detta gör personen själv ansvarig för konsekvenserna)
4) Hur kan du hantera reaktionen?
Allt detta är givetvis lättare sagt än gjort. Så är det alltid när det kommer till att vara anhörig till någon med beroende. Man kanske är livrädd för att ens närstående inte får någon mat om du inte ger denne pengar. Kanske känner man själv skam över ens närståendes beteende inför släkten och kommer därför med ursäkter. Kanske mår man dåligt över all stök hemma som personen orsakat och vill städa för att själv må bra. Det kan ta lång tid innan man själv lär sig hur man ska balansera det stöd man känner att man både bör och orkar dela ut. För i slutändan handlar det om din egen hälsa. Om du känner att du behöver mer stöd kan du söka i den här bloggen, här finns hundratals inlägg riktade till dig som anhörig.
I det här inlägget kan du ta del av några konkreta exempel på möjliggörande.
Och kom ihåg: Ta hand om dig själv!