Denna vecka handlar det om destruktiva relationer och nästa vecka handlar det om PTSD och utmattningssymtom.
Destruktiva relationer
Med destruktiva relationer menar jag de relationer som inte
präglas av ömsesidighet, respekt, kärlek, respekt för den andres behov och
integritet samt ett ömsesidigt givande och tagande (ibland är den ene stark,
ibland den andre). Det kan vara relationer där den ene (eller båda) har
missbruksproblem, psykisk sjukdom, personlighetsstörningar (t.ex. drag av psykopati
eller narcissism) eller där det förekommer någon typ av misshandel.
Missbruksproblem kan se väldigt olika ut, allt ifrån att
personen ständigt är påverkad så det är tydligt att denne är berusad, eller att
personen dricker så hen alltid är lite påverkad och omgivningen märker inget.
Vi har personerna på parkbänken som också är socialt utslagna och vi har också
chefen, företagsledaren, politikern, läraren, läkaren… som kanske dricker på
det sätt så ingen misstänker något i första taget. Den anhöriga kanske försöker
slå larm eller tala med sin partner men där den anhöriga inte blir hörd, där ingen
tror och där ingen lyssnar. Allra minst den som missbrukar. Kanske får den anhöriga
höra att det är en överdrift, inte kan xx ha alkoholproblem, hen som är så trevlig. Den anhöriga blir misstrodd.
Många använder sin drog som en slags självmedicinering mot
psykisk sjukdom/personlighetsstörning och denna kombination är sällan gynnsam!
Risken för misshandel ökar dramatiskt. Misshandel kan se olika ut, fysisk slag, knuffar, nyp, sparkar men den
kan också vara passivt fysisk genom
att den anhörige förhindras att söka vård, eller att vården bli framskjuten,
förhindras av sova, äta mm. Psykisk
genom kränkande kommentarer, förnedring, insinueringar, förminskning mm och ofta
i kombination med positiva kommentarer och löften som sedan inte hålls. Ekonomisk genom att förövaren tar
makten över parets ekonomi och utnyttjar den drabbades tillgångar, lån som tas
utan den andres vetskap mm. Materiellt genom
att den drabbades saker förstörs, ”försvinner” mm.
Många som står utanför en destruktiv relation ser ofta inte
vad som försiggår och när den anhörige ”klagar” är det vanligt att bli bemött
med ”LÄMNA HONOM DÅ!” Det är lättare sagt än gjort eftersom destruktiva
relationer skapar ett kitt som är så starkt. Den anhörige börjar då tvivla på sig själv och tvivlar på om partnern verkligen dricker så mycket, eller vad hen menar för
ibland är hen ju så snäll och ger så mycket beröm. Många drar sig för att lämna
eftersom de verkligen vill prova allt innan man ”ger upp”. Självförtroende och
självkänsla blir ofta nertryckt i botten, hur ska man klara sig och hur ska
partnern klara sig? Hur klarar man ekonomin? Hur ska eventuellt barn reagera och vågar
man låta barnen bo hos den förälder som har problem?
Som anhörig kan man få höra att ”du måste släppa taget”, när
barnen är hos den andre så måste du koppla bort det! Hur ska man kunna göra det
när ens älskade barn kanske far illa?
Det är allt annat än lätt och har partnern psykopatiska drag
så är det svårt att vinna över denne, kanske i bästa fall lyckas man överlista
om man noga tänker igenom varje steg. Bråk och jobbiga diskussioner löser
inget, vissa saker får man helt enkelt bara acceptera och välja att ta
striderna om det som är viktigast. Träna på att lägga orden väl så mottagaren
ser det som att denne har kommit på det själv. Att vika sig om det blir bråk,
släta över, det går inte att vinna ett krig mot en psykopat, sägs det. Man får
vara beredd på uppoffringar på ena eller andra planet.
Har man barn ihop får man kanske acceptera att aldrig bli
100% fri, så länge barnen är minderåriga. Psykopaten ger inte upp och släpper
inte det som ”tillhör” hen i första taget. Även om det inte är lätt och man
kanske inte blir 100% fri så är livet utan en destruktiv person i hushållet
VÄLDIGT mycket lättare, trevligare och roligare!
Tack för denna gång! Jag återkommer nästa vecka!
/Spillran
Vill du läsa Spillrans blogg? Klicka in här: http://spillran-av-mitt-forna-jag.webnode.se/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar