Vill du lära dig mer om "medberoende"?

GOD JUL!

Get a free copy of the self help manual!

To my readers in other contries!

Im happy to give you a christmas gift! Between 21-25/12 you can download the Self-help manual for relatives to substance abusers as a free e-book at Amazon (Kindle).

Spread it to others who might need it!

And please, if you find it helpful, write a review! I would be so happy!

/Carina

Varningssignaler för återfall!

Är du anhörig till en person som nyligen har blivit nykter, men går ständigt runt och är rädd för att denne ska falla tillbaka i sitt beroende?

Du är inte ensam! Faktum är att risken för återfall under de första 12 månaderna är mycket vanlig; cirka 64 procent. Men det är viktigt att veta att det blir bättre med tiden. Efter cirka 3 år av ihållande nykterhet så sjunker återfallsrisken till cirka 14 procent!

Exempel på varningssignaler för att personen är på väg att ta återfall i sitt beroende:

1. Extrem utmattning på grund av exempelvis överbelastning.
2. Oärlighet. Personen ljuger om exempelvis vad denne har gjort eller har spenderat sina pengar på.
3. Överdriven självsäkerhet på hennes/hans förmåga att hålla sig nykter, utan att denne egentligen anstränger sig.
4. Orimliga förväntningar på hur andra borde tänka eller vara.
5. Blir ofta aggressiv/arg utan orsak.
6. Nedstämdhet, vilket kan vara tecken på depression.
7. Orimligt höga förväntningar på sig själv, vilket ofta leder till besvikelse då denne inte uppnår sina mål.

Om du som anhörig märker av sådana här förändringar hos din närstående: tala lugnt om det för personen och lyssna sedan på vad hon/han har för tankar. Försök att agera innan det är för sent. Personen kan söka professionell hjälp hos exempelvis läkare, terapeuter eller behandlingshem.

Vägen till nykterhet är en lång process, och personen måste arbeta dagligen med sin nykter- och drogfrihet. Det är även viktigt för dig som anhörig att veta att det i slutändan alltid är den beroendes eget ansvar att ta sig ut ur missbruket!

Ta hand om er själva och värna om varandra! 

4 myter om CRAFT för anhöriga

CRAFT (Community Reinforcement Approach and Family Training) är nytt i Sverige. Som så ofta händer när något är nytt och främmande så börjar det florera olika rykten och idéer om detta utan att man riktigt vet vad det handlar om. Här tänkte jag försöka reda ut några av dem!

4 myter och sanningar om CRAFT

Myt 1: CRAFTs sätt att använda belöningar/positiv förstärkning när en person är nykter/drogfri är ytterligare sätt att möjliggöra ett missbruk.

Sanning 1: Att tydligt länka positiva beteenden (som nykterhet/drogfrihet) till positiva konsekvenser ökar sannolikheten att personen vill repeterar det positiva beteendet. Egentligen inte konstigt alls. Om vi får beröm för en god arbetsinsats på jobbet när vi gjort något specifikt ökar sannolikheten att vi med glädje gör den arbetsuppgiften igen. Man kan säga att du möjliggör friskt beteende och det är en bra sak! Om personen däremot är påverkad så ges inga positiva belöningar. 

Myt 2. Ingen går in i behandling förrän de nått sin botten, så att använda CRAFT innan den närstående nått sin botten är där är slöseri med tid.

Sanning 2. Människor går in i behandling när anledningarna att inte missbruka väger tyngre än att missbruka. Ingen vet var botten är, och i värsta fall hinner den vi bryr oss om att dö av drogernas konsekvenserna av missbruket medan man väntar på "botten". Forskning har tydligt visat på att familjemedlemmar kan hjälpa till att påverka den balansen så att personen med missbruk utvecklar tillräckligt med anledningar för att sluta.  Det är aldrig för tidigt att använda strategier som ökar sannolikheten att det ska fungera, istället för tjat, anklaganden och övertalning - som har visat sig inte fungera.

Myt 3.  CRAFT förstärker medberoende

Sanning 3. Tvärtom. Många föräldrar till ungdomar som missbrukar tycker att CRAFT har blivit ett hjälpsamt sätt att minska det som kallas medberoende. Här är några kommentarer föräldrar har om detta:

"För mig som mamma har det blivit lättare, då jag nu tydligt kan sätta mina gränser, men faktiskt prata med henne när jag tycker att det finns fog för det. Det är tydligt för mig nu när det är lönt att ha kontakt, och när det inte är det. Vinsten för mig är att jag lägger ned mindre energi på det icke fungerande och slipper att hela tiden ha dåligt samvete.”

”Jag kan absolut säga att jag blivit mycket mindre medberoende till min son. Oroar mig inte lika mycket. Tjatar inte. Kommunikationen har blir bättre med sonen”

”CRAFT har inte stärkt mitt medbereonde. Tvärtom så har CRAFT givit mig verktyg att tydliggöra bra och mindre bra beteenden och möjlighet att välja när man ska agera och inte - och hur. Vi anhöriga får möjlighet att må bättre, jobba med mänskligare metoder som kan ge våra beroendesjuka en bättre möjlighet att komma tillbaka.”

Myt 4. Om du älskar någon är det elakt att låta denne ta de hemska konsekvenserna av missbruket om man kan hjälpa personen, exempelvis som att låta personen vakna i sin spya eller göra bort sig offentligt osv.

Sanning 4. Missbruk skapar kaos. Det skapar uteblivna jobbdagar, pinsamt beteende bland folk, skadade förhållanden och vårdslöst beteende. När det är en av dina närstående som hamnar i dessa situationer är det väldigt svårt att bara stå bredvid och låta hen lida. Men, att lindra konsekvenserna av missbruket gör bara att personen inte behöver se vilket stort problem det skapar. Detta kan vara den svåraste lektionen i CRAFT. Med undantaget att inte tillåta rent farliga beteenden, låt din älskade själv hantera sina kaos. Det kallas naturliga beteendekonsekvenser och är en kraftfull motivation till att tänka om sina beslut.

Om du har frågor om CRAFT, maila mig gärna!

info@carinabang.se

Välkommen till föreläsning om FMN och CRAFT-programmet 15/2 i Stockholm! 

De första som anmäler sig + en vän/familjemedlem får boken "Släpp kontrollen - Vinn friheten" av Carina Bång som gåva.

Hoppas vi ses!
/Carina

Dagens check!

Hur mår du idag?
Hur känns kroppen och sinnet?
Vad kan du göra idag för att ta hand om dina behov?
Vilka steg kan du ta idag, som leder dig dit du vill i morgon?

Ta hand om dig!

Carina i USA

Vad gäller för LVM och orosanmälningar?

Här följer en sammanfattning av vad som gäller vid LVM och orosanmälan. Notera att detta inlägg är från december 2015 och att lagar och riktlinjer kan ha ändrats. 

Vill du veta mer? Klicka här för att ladda ner ett dokument jag skrivit med lagar, regler och tips riktat till anhöriga (2017). En ny flik öppnas i din webbläsare, där kan du ladda ner pdf-filen genom att klicka på "Download now". I dokumentet kan du läsa mer ingående om LVU/LVM och orosanmälningar.

Vad innebär LVM? 
En LVM-anmälan skickas till socialtjänsten ifall en person med beroendeproblematik är i akut behov av tvångsvård. Socialtjänsten gör sedan en utredning, och om det visar sig att personens situation är allvarlig (vilket ofta innebär ett livshotande läge) så skickas en ansökan till förvaltningsrätten. I de flesta fall så godkänns denna ansökan och personen tvångsomhändertas.

Viktigt att veta!
Det många inte vet är att en LVM-anmälan endast kan göras av landsting, myndighetspersoner (vilka har regelbunden kontakt med personer med missbruksproblematik) eller läkare. Med andra ord så kan en privatperson (anhörig) i sig inte skicka in en LVM-anmälan. Det man i stället kan göra är att skicka in en orosanmälan till socialtjänsten. Detta är sorgligt, men viktigt att veta, att anmälan ifrån myndigheter väger tyngre.

En socialsekreterare som kontaktade gällande detta uttryckte sig så här:
"Privatpersoner kan göra orosanmälningar som socialtjänsten bör ta och förhoppningsvis också tar på allvar, det är dock ingenting som per automatik leder till att man öppnar LVM-utredning utan det behövs i de allra flesta fall anmälningar från landsting och/eller polis t.ex. Det är ovanligt att man öppnar utredning om LVM när man enbart har orosanmälningar från en anhörig och gör man det är det egentligen inte utifrån den anmälan (eftersom det inte räknas som en lvm-anmälan) utan utifrån att man som egen myndighet ser behov av utredning om tvångsvård."

Vad du som anhörig kan göra
Men, med denna kunskap så kan man som anhörig ta flera vägar. Förutom en orosanmälan så kan man tala med myndigheter, polis eller en läkare. Företrädesvis ska orosanmälan skriftligen, och beskriva på vilket sätt personen utsätter sin fysiska och psykiska hälsa för allvarlig fara, löper uppenbar risk att förstöra sitt liv eller kan befaras allvarligt skada sig själv eller någon närstående.  Efter att man skickat orosanmälan skriftligen så kan man följa upp med telefonsamtal. Försök förklara hur allvarlig du anser att situation är. Det kan vara svårt, men kräv att få hjälp och be dem att skicka in en LVM-anmälan! Om dessa bedömer att situationen är akut, att personen i fråga är i behov av tvångsvård, är de skyldiga att genast skicka in en anmälan.

Ge inte upp!
Det är tråkigt att man som anhörig inte alltid blir tagen på allvar. Det är trots allt de anhöriga som känner personen med missbruk och situationen allra bäst. Men ge inte upp. Genom att vara medveten om vad du har för rättigheter och vad samhället har för skyldigheter så har du och din närstående möjlighet att få den hjälp som ni har rätt till.

Längre ned har jag klistrat in mer från lagen om du vill läsa!

Och glöm inte:

Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

Socialtjänstlagen

1 § De i 1 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) angivna målen för samhällets socialtjänst skall vara vägledande för all vård som syftar till att hjälpa enskilda människor att komma ifrån missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel. Vården skall bygga på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet och skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samverkan med den enskilde. Lag (2005:467).

 2 § Vård inom socialtjänsten ges en missbrukare i samförstånd med honom eller henne enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453). En missbrukare skall dock beredas vård oberoende av eget samtycke under de förutsättningar som anges i denna lag (tvångsvård).
   För tvångsvårdens innehåll och utformning gäller bestämmelserna i socialtjänstlagen, om inte något annat anges i denna lag. Lag (2005:467).

 3 § Tvångsvården skall syfta till att genom behövliga insatser motivera missbrukaren så att han eller hon kan antas vara i stånd att frivilligt medverka till fortsatt behandling och ta emot stöd för att komma ifrån sitt missbruk. Lag (2005:467).

Beredande av vård

4 § Tvångsvård skall beslutas om,
1. någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk,
2. vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller på något annat sätt, och
3. han eller hon till följd av missbruket
a) utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara,
b) löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller
c) kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.
   Om någon för kortare tid ges vård med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård hindrar detta inte ett beslut om tvångsvård enligt denna lag. Lag (2005:467).

 5 § Förvaltningsrätten beslutar om beredande av tvångsvård. Lag (2009:800).

 6 § Myndigheter som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt med missbrukare är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de får kännedom om att någon kan antas vara i behov av vård enligt denna lag. Detta skall dock inte gälla myndigheter inom hälso- och sjukvården i vidare mån än som följer av andra stycket.
   En läkare skall genast göra anmälan till socialnämnden, om han eller hon i sin verksamhet kommer i kontakt med någon som kan antas vara i behov av omedelbart omhändertagande enligt 13 § eller vård enligt denna lag och läkaren bedömer att denne inte kan beredas tillfredsställande vård eller behandling genom läkarens egen försorg eller i övrigt inom hälso- och sjukvården. Lag (2005:467).

 7 § Socialnämnden skall inleda utredning, när den genom anmälan enligt 6 § eller på något annat sätt har fått kännedom om att det kan finnas skäl att bereda någon tvångsvård.
   Myndigheter som avses i 6 § första stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla uppgifter som kan vara av betydelse för en sådan utredning. Lag (1994:96).

Syskon till missbrukare – Vems är felet?

När det kommer till beroende så är det lätt att börja fokusera på behandlingshemmets brister, socialtjänsten som inte gjorde det de skulle, den där flickvännen som ”nog inte var så motiverad”, samhällets ansvar och så vidare. Men vi kan aldrig veta av vilken anledning människor slutar eller börjar droga. Sjukdom. Inte sjukdom. Ansvar. Familj. Eget val. Samhälle. Myndigheter. Kultur. Vi kan aldrig veta med säkerhet.

Jag skulle bli tokig om jag började analysera min brors död. Att försöka utröna varför det blev som det blev. Varför han gjorde som han gjorde. Jag skulle bli tokig eftersom det skulle vara en omöjlig uppgift. Kanske hade det blivit annorlunda om han inte hade... om vi bara hade... om socialtjänsten bara kunde... om skolan i tid hade... Kanske, kanske, kanske. Man kan få världens proffsigaste hjälp, och ändå ta ett återfall och dö. Och man kan få uselt bemötande och obefintlig hjälp, men ändå fixa det. Jag säger det igen: vi kan aldrig veta med säkerhet.

Alla tycker så mycket. Om missbruk, beroende, kriminalitet, psykisk ohälsa, förändring, livet. Både professionella och privatpersoner. De har teorier om vad som fungerar, vad som behövs och vad som bara förvärrar allt. Många perspektiv går i linje med varandra, men ibland står de i motsatsförhållande. Så vad förespråkar jag själv? Ingenting. Ingen annan kan veta vad som är bäst för dig, i ditt liv och i dina relationer. Det enda jag vågar mig på att förespråka är att försöka ta så god hand om dig själv som möjligt. Vad det innebär är upp till dig att ta reda på. Det finns inga färdiga svar eller mallar. Både beroende och att vara anhörig är komplicerat och smärtsamt. 

 

1000 tack Frida för att du delat med dig av dina tankar och upplevelser som syskon till en älskad bror med beroendesjukdomen. 

Jag kan varmt rekommendera Fridas självbiografi, Min bror tog drogerna 

 

Syskon till missbrukare – Vill eller kan inte?

VILL DU INTE ELLER KAN DU INTE?! Detta är den fråga som alltid ekat i mitt inre. Det är den fråga som varit mest frekvent när det kommer till att förstå min bror. Till en början tror jag inte min bror ville sluta, även om han förstod att det inte var bra i längden. Det hade inte spelat någon roll vad vi eller andra gjorde. Han fixade inte sina känslor och tankar. Han fixade inte att leva såsom han kanske egentligen önskade. Och när han sedan började se att drogandet, och även kriminaliteten som blivit ganska omfattande, skulle förstöra honom totalt, då var det inte så enkelt att ”bara sluta”. För oavsett vem eller vad som bär skulden för att någon utvecklat ett beroende så är det i slutändan varje människas eget ansvar att förändra sitt liv. Det är den orättvisa verkligheten. Ingen kan göra det åt en. Troligtvis behövs det massor med stöd och hjälp, men utan den egna drivkraften och det egna modet så kommer inte mycket förändras. All förändring gör ont. Där kan ingen skydda oss, vi kan inte komma runt det. Så det är många bitar som ska klaffa samtidigt. Jag säger inte att samhälle eller kultur inte har med saken att göra. Det har stor betydelse. Jag säger bara att det dessutom måste till ett mod och tålamod. Och det kan bara komma inifrån. Och det är här det oftast brister, är min erfarenhet. Att våga. Att hitta mod. Att möta sig själv. Ingen kan bära dig över dessa känslor. Det är du som måste vara modig.

När det kommer till förändring så är det tyvärr ofta också så att familjen och vännerna, som kanske utgör det allra viktigaste stödet när någon börjar jobba med sig själv, har backat och stängt till dörren. De orkar inte mer. De vågar inte längre. De har tagit för mycket skada, och för att inte tappa sig själva så har de valt att putta till dörren. Sällan är den låst, men det kan ta tid innan den vågas öppnas igen. Det är något som måste respekteras. Av den som är beroende, av andra anhöriga, av professionella. Det är inte självklart att vänner och familj finns där med öppna armar.

Och till syskon vill jag säga att även om det finns ganska uppenbara förklaringar till att din bror eller syster knarkar, så betyder det inte att du måste finnas där. Du måste ingenting. Även om du kanske förstår varför din bror eller syster gör som de gör, så innebär det inte att du måste ställa upp. Du har rätt att vara ledsen, arg, förtvivlad och besviken. Dina känslor är precis lika mycket värda och lika viktiga som alla andras. Du har rätt att backa, om det är det du behöver. ”Men tänk om…?” Ja, tänk om. Vi kommer aldrig få veta vad som hjälper. Vad som stjälper. Det är det jag menar med att det är komplicerat. Vi kan inte veta. Att inse och acceptera detta är otroligt smärtsamt.

 

Jag kan varmt rekommendera Fridas självbiografi, Min bror tog drogerna 

 

Syskon till missbrukare - bearbetning

En enorm hjälp i min bearbetning och sorg, både innan och efter min brors bortgång, har varit att skriva. Jag har skrivit om allt. Om upplevda situationer, dilemman, smärta, ilska, längtan, drömmar. Hat, förtvivlan, glädje, skam. Allt. Förmågan att sätta ord på alla känslor och tankar har varit min räddning genom livet. 

Hej dagboken

Jag har ingen jävla aning om hur det är att vara beroende av droger! Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det känns! Därför är det så överjävligt att försöka bestämma hur man ska förhålla sig. Ska jag finnas där, nära, hela tiden. I upp och nedgångar. Eller ska jag backa. Hur fan ska jag vara för att det ska bli så lite lidande för oss båda? Har jag ens betydelse? Jag vet inte hur dåligt du mår, men det här är inte lätt för mig heller. Det här är det vidrigaste jag varit med om. Det skär i hela kroppen. Av kärlek, längtan, frustration, ilska.

Jag vågade aldrig ställa alla de här frågorna till honom. Jag vågade inte heller prata med mamma och pappa om det. När jag var 17 år började jag gå i samtal i en förening för anhöriga. Det var skönt att få prata av sig, speciellt till någon helt utomstående. Och jag fortsatte att gå i samtal, på olika ställen, men aldrig träffade jag andra syskon. Det var bara enskilda samtal och även om det gav något, så tror jag det hade varit betydelsefullt att få möta och umgås med andra ungdomar i samma situation. För oftast behövde jag inte några råd, jag ville bara få prata, bli sedd och bekräftad. Känna mig mindre ensam.

Hej dagboken

Du tar allt. Ingen får dem att skratta som du. Ingen får dem att gråta som du. Är de oroliga så beror det garanterat på dig. Aldrig är det så glatt och så sprallig stämning som när du är hemma och är på ditt charmiga humör. Den enda som berör är du. Oavsett känsla. Hela tiden är det något med dig. Det är aldrig något med mig. Jag berör inte. Jag bara är, och det är självklart.

Du tar allt.

Skammen. Då menar jag inte skammen gentemot omgivningen för att jag hade en bror som knarkade och var kriminell. Nej, jag pratar om skammen som jag upplevde i mig själv. Skammen som uppstod på grund av alla dubbla och motsägelsefulla känslor. Ilska och sorg. Förståelse och fördömande. Längtan och avsky. Ledsamhet och bitterhet. Inte enbart i relationen till min bror, dessa känslor var minst lika förekommande när det kom till mamma och pappa. De handlade om en bergochdalbana mellan ”Se mig! Hör mig! Jag finns också!” och ”Tänk inte på mig. Jag förstår. Jag klarar mig.” Men eftersom jag tänkte att det inte var så lätt för mamma och pappa, så ville jag inte pocka på någon uppmärksamhet och riskera att ge dem dåligt samvete och kanske bidra till att de ska må ännu sämre. Nej, lika bra att vara tyst. 

All denna förståelse har hjälp mig massor i livet, men den har också bidragit till att jag inte satt gränser, tagit plats och tagit ställning. Och det tror jag inte att jag som syskon är ensam om. Särskilt i relationen till våra föräldrar.

 

Jag kan varmt rekommendera Fridas självbiografi, Min bror tog drogerna 

 

Syskon till missbrukare

Fina Frida, är syster till sin missbrukade bror som hon förlorade på grund av drogerna. De kommande dagarna kommer ni få läsa Fridas tankar om hur det är att vara syskon till en missbrukare. Hennes berättelse kommer läggas upp varje dag i en serie under 4 dagar. Tack Frida för att du delar med dig! 

Jag heter Frida och är ett av alla dem tusentals syskon som lever eller har levt med en bror eller syster som använder droger. Första gången vi talade öppet i familjen om att min bror använde droger var jag 15 år gammal. Jag hade redan börjat misstänka hur det låg till och mamma och pappa hade nog vetat om det i flera år.

Min bror hade mått dålig hela sitt liv. Det var tydligt, även för mig som lillasyster. Utbrott, oro, mardrömmar, tristess, olyckor, bråk. Aldrig lugn. Aldrig lugn. Vi var raka motsatser och jag gjorde allt för att förstå honom. Vem han var. Vad han kände och tänkte. Hur han såg på sig själv och livet. Detta sökande tog aldrig slut. Det följde mig från nyfiken, orolig tioårig till livrädd, längtande ung vuxen. Fick jag några svar? Nej. Jag vågade aldrig fråga. Jag har bara min egen version att luta mig mot idag. Min version, som består av något slags pussel som lagts bit för bit genom år av betraktande, samtal med andra och analyserande.

Som ni säkert redan räknat ut så lever inte min bror längre. Han dog för sex år sedan. På en hotelltelefon i Las Vegas fick jag beskedet. Han hade genomgått behandling och höll på att slussas ut till eget boende. Bara en gång till. En sista gång. Sen ska jag aldrig mer ta droger. Alla var så glada för att behandlingen gått bra. Även han, verkade det som. Men jag visste hela tiden att den största utmaningen låg framför oss, att behandlingen inte var ett skit i jämförelse med livet. Det innebar dock inte att jag misstrodde min bror när han uttryckte sin vilja, önskan och vision. Jag trodde på honom och glädjes tillsammans med honom. Försökte njuta av det som var. Det var äkta. Då, var det äkta. Så när han dog, när jag fick veta att han tagit droger igen, så kände jag mig inte lurad eller blind. Inte på något sätt. Det var bara tragiskt, sorgligt och komplicerat. Så som beroende ofta är. 

Jag kan varmt rekommendera Fridas självbiografi, Min bror tog drogerna 

 

En julklapp med omtanke!

Ge bort en värdecheck på en e-kurs om medberoende och missbrukspersonligheten för 450 kr. Eller välj bland massor av andra e-kurser inom livsstil, ledarskap och familjeliv. Nätkurser som gör skillnad!

http://terapeutakademin.yellowbits.com/flow/vardecheck.aspx?FlowCategoryID=1447

Dela med dig!

Vilket ordspråk, citat eller mening har varit som mest betydelsefullt för dig?

Skriv i kommentarerna och dela med dig av hjälpsamma ord till andra!

Som man frågar får man svar!

Vad blir skillnaden om jag frågar de här frågorna:

* Varför måste du bli så full varje gång?
* Har du tagit droger igen?
* Hur tänker du nu? Varför tänker du dricka öl innan mötet?

Eller om jag frågar så här:

* Vad oroar dig gällande alkoholkonsumtionen?
* Vad kan vara till hjälp för dig att vara ren från droger?
* Vad skulle skillnaden bli ifall du druckit innan mötet och om du är nykter?

De första tre frågorna leder förmodligen till försvar och kanske förminskande av problemet.
De andra 3 frågorna kanske leder till det samma, men har mycket större möjlighet att leda till konstruktiva tankar om förändring.

Så om du ofta tycker att din närstående försvarar sig, fundera på hur du ställer frågorna!

Dagens utmaning!

Detta är den sista utmaningen! Håll utkik här, för snart lottas vinnaren ut till boken "Get your loved one sober" :)
 
Titta på listan du skrev i förrgår, med signaler på påverkan och nykterhet. Nu ska vi fokusera på de stunder när personen är nykter/drogfri.

Då har du chansen att göra flera saker! Att positivt förstärka det positiva hos personen, alltså att denne är nykter. Gör det TYDLIGT att det är när personen är nykter du tycker om att umgås med denne. Att det är då ni har så roligt ihop och att ni har så trevligt då.

Att göra en tydlig koppling mellan nykterhet och positiv feedback är viktigt. Du kan också använda "jag-uttalanden" i denna situation:
"Jag blir så glad..."
"Jag är så tacksam..."
"Det gör mig så gott när..."

Detta är också tillfället när du kan erbjuda personen att delta i aktiviteter som denne uppskattar och som du gärna gör med personen. Detta för att personen ska känna kopplingen mellan nykterhet och det positiva. Vad kan det vara för aktiviteter? Vad tycker personen om?

Och nu är också tillfället om du vill ha en viktigt samtal, för nu finns det större möjlighet att personen kan ta emot ditt budskap när hjärnan inte är påverkad av drogen. Kom ihåg att inte anklaga eller skuld- och skambelägga. Det ger ingen positiv förstärkning. Använd "jag-uttalanden" även nu!

Exempel:
"Jag tycker så mycket om att umgås med dig när du är nykter och jag skulle verkligen önska att du sökte behandling för ditt problem med alkohol och droger. Jag kan se att både du och hela familjen skulle må så mycket bättre då. Hur tänker du kring det?"
 
Gör så här för att delta: 
- Gå in på min Facebook-sida Coaching & Motivation Scandinavia AB. (Öppnas i ny flik. Du måste vara inloggad på Facebook för att komma åt länken).
- På inlägget med övningen som publicerades idag så skriver ni era kommentarer och reflektioner om ämnet. 
- Om du vill vara anonym så kan ni skicka ett meddelande till mig via FB. 


Jag ser fram emot era kommentarer och meddelanden om denna utmaning! 

Grattis till ett fantastiskt arbete! Nu har ni massor av möjligheter att träna på detta framöver!

/Carina

Vill du lära dig mera om hur du kan förhålla dig och kommunicera med din närstående med missbruksproblematik. Kolla kommande CRAFT-kurser på www.carinabang.se

Dagens utmaning!

Titta på listan du skrev igår, signaler på påverkan och signaler på nykterhet/drogfrihet.

Nu ska du skriva en ny lista! Skriv ned alternativa aktiviteter/beteenden som DU kan göra istället om du märker att din närstående med missbruksproblematik uppfyller kriterierna för påverkan och onykterhet.

Det är en situation som du som anhörig förmodligen inte vill delta i. Du blir förmodligen bara mer irriterad, ledsen och förbannad. Du behöver inte vara där.

Många anhöriga "härdar ut" och stannar kvar i situationen trots att de mår illa i situationen. Och vad leder det till att härda ut? Vad ger det för signaler?

1) Du som anhörig mår skit

2) Det ger signalen till personen med missbruk att "Jag står ut ändå, du kan vara full/påverkad, jag umgås med dig ändå." Alltså får personen med missbruk behålla alla fördelar trots att denne är påverkad. Hen kan dricka och ta droger och få ditt umgänge också. Det funkar och då kan hen fortsätta så.

Så med alternativa aktiviteter väljer du att göra något bättre av din tid och din energi. Ex. gå en lång promenad, åka och äta middag med en kompis, lägga sig i sovrummet och läsa en bok i stället osv.

Jag förstår att detta inte är drömscenariot. Det hade varit att personen var nykter och ni kunde umgås och ha en trevlig stund. Men nu är det inte så. Nu är personen full eller påverkad. Vad kan du göra för att du ska få några bättre timmar i ditt liv än att sitta och härda ut?

Skriv en lista med enkla, billiga alternativ som du lätt kan genomföra om/när det händer.

Gör så här för att delta: 
- Gå in på min Facebook-sida Coaching & Motivation Scandinavia AB. (Öppnas i ny flik. Du måste vara inloggad på Facebook för att komma åt länken).
- På inlägget med övningen som publicerades idag så skriver ni era kommentarer och reflektioner om ämnet. 
- Om du vill vara anonym så kan ni skicka ett meddelande till mig via FB.

Allt gott!
/Carina

Vill du lära dig mera om hur du kan förhålla dig och kommunicera med din närstående med missbruksproblematik. Kolla kommande CRAFT-kurser på www.carinabang.se

Dagens utmaning!

- Ta fram ett A4 papper och penna!

- Dela upp papperet I 2 delar. 

- På vänster sida skriver du ned alla tecken och signaler du kan komma på som tyder på att din närstående är påverkad. Tänk på kroppsspråk, tankelogik, pupiller, tal, röst, aktiviteter m.m.

- På höger sida skriver du ned alla tecken och signaler du kan komma på som tyder på att din närstående är nykter/ren. Tänk på kroppsspråk, tankelogik, pupiller, tal, röst, aktiviteter m.m.

Ofta har familjemedlemmar en stor kunskap om personens beteende och när de sammanställer det så blir det ännu tydligare.

Den här listan ska vi sedan använda inför kommande utmaningar.



Gör så här för att delta: 
- Gå in på min Facebook-sida Coaching & Motivation Scandinavia AB. (Öppnas i ny flik. Du måste vara inloggad på Facebook för att komma åt länken).
- På inlägget med övningen som publicerades idag så skriver ni era kommentarer och reflektioner om ämnet. 
- Om du vill vara anonym så kan ni skicka ett meddelande till mig via FB. 


Keep up the good work!
/Carina

Vill du lära dig mera om hur du kan förhålla dig och kommunicera med din närstående med missbruksproblematik. Kolla kommande CRAFT-kurser på www.carinabang.se