lördag 28 november 2015

Syskon till missbrukare

Fina Frida, är syster till sin missbrukade bror som hon förlorade på grund av drogerna. De kommande dagarna kommer ni få läsa Fridas tankar om hur det är att vara syskon till en missbrukare. Hennes berättelse kommer läggas upp varje dag i en serie under 4 dagar. Tack Frida för att du delar med dig! 

Jag heter Frida och är ett av alla dem tusentals syskon som lever eller har levt med en bror eller syster som använder droger. Första gången vi talade öppet i familjen om att min bror använde droger var jag 15 år gammal. Jag hade redan börjat misstänka hur det låg till och mamma och pappa hade nog vetat om det i flera år.

Min bror hade mått dålig hela sitt liv. Det var tydligt, även för mig som lillasyster. Utbrott, oro, mardrömmar, tristess, olyckor, bråk. Aldrig lugn. Aldrig lugn. Vi var raka motsatser och jag gjorde allt för att förstå honom. Vem han var. Vad han kände och tänkte. Hur han såg på sig själv och livet. Detta sökande tog aldrig slut. Det följde mig från nyfiken, orolig tioårig till livrädd, längtande ung vuxen. Fick jag några svar? Nej. Jag vågade aldrig fråga. Jag har bara min egen version att luta mig mot idag. Min version, som består av något slags pussel som lagts bit för bit genom år av betraktande, samtal med andra och analyserande.

Som ni säkert redan räknat ut så lever inte min bror längre. Han dog för sex år sedan. På en hotelltelefon i Las Vegas fick jag beskedet. Han hade genomgått behandling och höll på att slussas ut till eget boende. Bara en gång till. En sista gång. Sen ska jag aldrig mer ta droger. Alla var så glada för att behandlingen gått bra. Även han, verkade det som. Men jag visste hela tiden att den största utmaningen låg framför oss, att behandlingen inte var ett skit i jämförelse med livet. Det innebar dock inte att jag misstrodde min bror när han uttryckte sin vilja, önskan och vision. Jag trodde på honom och glädjes tillsammans med honom. Försökte njuta av det som var. Det var äkta. Då, var det äkta. Så när han dog, när jag fick veta att han tagit droger igen, så kände jag mig inte lurad eller blind. Inte på något sätt. Det var bara tragiskt, sorgligt och komplicerat. Så som beroende ofta är. 

Här kan du läsa mer om hur det är att vara syskon, och om den självbiografi som Frida skriver: www.minbrortogdrogerna.wordpress.com 

Inga kommentarer: