Från maktlös och uppgiven till positiv förändring – Del 1

Vår resa genom livet de senaste 8 åren har varit allt annat än enkel. Den har heller inte gett energi eller stimulans på något sätt, utan den har gnagt, nött och slitit på hela familjen. Det har varit 8 år av hopp, förtvivlan, sorg, ilska, rädsla, känsla av maktlöshet, ensamhet, skam och skuld. Alla känslor har rusat fram och tillbaka, upp och ner, inifrån och ut. Vissa perioder har kroppen vrålat av ångest och smärta, när man stått på sidan som en åskådare i en bur, avskärmad för att inte kunna hjälpa sitt barn som sakta men säkert drogar sig mot en säker död. Var det verkligen så här tanken med livet var!

Om vi spolar tillbaka till när grabben började högstadiet så såg det mesta hyfsat normalt ut. Hade under hela skolgången varit lite problem med motivation i skolarbetet p.g.a. ADD diagnos. Under lågstadietiden var skolan och fröken mycket dåligt insatt i vilket stöd dessa bokstavsbarn behöver. Dessutom fick han sin diagnos i högstadiet eftersom han inte var utåtagerande, saknade H:et mellan D:na så hon tyckte han mest var lat, ointresserad och glömsk. Vi hoppas att kunskapen inom skolan ökat sedan dess.

I årskurs 7 så började nya kompisar komma in i bilden, gamla försvann och vi föräldrar reagerade inte så mycket på detta eftersom skolbyten medför ett större kontaktnät. Alla kompisar var välkomna i vårat hem, allt för att ge grabben bästa förutsättningar trots sina "bokstäver", att kunna träffa och lära känna hans kompisar och förhoppningsvis även veta lite kring deras situation. I samma veva så började kraftiga humörs -svängningar komma med raseriutbrott, sämre nattsömn osv. 

Vår magkänsla sade oss att nått var fel, att eventuellt  droger kommit in i bilden. Vi frågade honom och det svar man får förstår nog alla av er som läser.

I 8:an accelererade mixtrandet med piller mm och en skoldag fick de lämna drogtest

på Narkotika Analys Enheten (NAE) eftersom de uppträtt drogade på skolan. Testerna visade inget så det var fritt fram att fortsätta med sitt pillertrillande. I efterhand har jag fått reda på att  NAE inte hade  Tradolan/ Tramadol i sin standard test trots att det var en av de mest förekommande läkemedlen som missbrukades. Det kostade ca: 100:- mer för en utökad test. Ja vad säger man så här i efterhand. De sparade 5200:- under ett års provtagning som bara visade negativa resultat . Hade man bekostat 100 kronor extra första provtagningen har man troligen undvikit att  en ung pojke utvecklade ett opiat/ opioid beroende som kostat kommunen åtskilliga miljoner under efterföljande år. Det har även kostat oerhört lidande både för sonen och övriga familjen som inte går att värderas i pengar.

Vill skicka en kram till er alla som kämpar.
Peter Lindberg  FMN Umea

(Läs del 2 här på bloggen imorgon)