Därför sökte jag hjälp hos en NLP-coach som bland annat
hjälpte mig med att tydliggöra för mig själv hur mitt tidigare mönster sett ut
och inte gå in i samma typ av förhållande igen. Så när jag träffade min nuvarande
sambo så var det väldigt annorlunda från min tidigare relation. Men vartefter
tiden gick så blev han mer och mer lik de andra. Och jag gick djupare in i min
tidigare offerroll och mitt medberoende.
2014 slutade det i katastrof. Min dotter och min sambos
konflikt som byggts upp med hjälp av mig under en längre tid, slutade i en
polisanmälan om misshandel. Efter detta gick vi i familjerådgivning, jag och
min sambo och jag och min dotter. Familjerådgivaren frågar mig om jag upplevde
att jag hade utvecklat ett medberoende. –”Nej,
medberoende har jag inte! Jag är ingen möjliggörare, jag har varit väldigt
tydlig”, svarade jag.
I
september 2014 åker jag och familjen till Spanien i två veckor. När vi väl
kommer hem, är jag helt slut. I två veckor har jag farit runt som ett skollat
troll för att se till att allt är lugnt, att ingen blir arg, att ingen stökar till
och att min sambo inte dricker för mycket. I min värld skulle alla vara sams och glada
hela tiden. Det är då inser jag fullt ut hur illa mitt medberoende är. Jag kan
inte må bra om inte alla spelar med i min teater. Men min teater finns inte i
verkligheten, den finns bara i mitt huvud.
Efter
denna krasch blir jag sjukskriven i tre månader. Jag har ingenting kvar att ge
och jag har en (som jag tror) hjärtklappning. Men läkarna säger att det är
ångest. Jag mår så dåligt och jag
behöver hjälp. Återigen går jag i terapi, det var hjälpsamt, men samtidigt inser
jag att jag behöver mer hjälp med mitt medberoende. Jag söker på nätet och
hittar en C.R.A.F.T- kurs (Community Reinforcement Approach and Family
Training). Jag hade ingen aning om vad det är, och trodde att det var en ”dussinkurs”
som rullar i Stockholm hela tiden. Men när
jag kommer dit inser jag att det är något helt annat. I rummet sitter det 20
personer, från Malmö i söder till Umeå i norr. Alla är anhöriga och många
jobbar även med problematiken för att hjälpa andra i samma situation.
Precis innan jag gick C.R.A.F.T så hittade jag en bok i min
bokhylla: ”Älska livet som det är” av Byron
Katie. Började läsa den och tittade på Youtube-klipp med henne, där hon har
samtal med människor. Då började jag på djupet förstå hennes sätt att se på
saker och det hon kallar ”The Work”. Ett sätt att jobba med sina tankar. Tankar
som ofta inte hjälper oss utan snarare stjälper oss. Genom att följa hennes
strategi hittade jag svar hos mig själv som jag aldrig trodde, de löste upp stressen
och lät den omvandlas till harmoni och försoning i mig. Det har lärt mig
verkligen älska verkligheten, precis som den är.
När jag träffar Carina och får ta del av C.R.A.F.T så faller
många bitar på plats. Jag får helt plötsligt verktyg till att inte bara jobba
med mina tankar utan jag kan även bjuda in omgivningen i min process. Jag får
verktyg som inte bara fungerar med min sambo utan även mina barn och i andra
relationer runt omkring mig. I kursen fick vi både teori och praktiska övningar
på lätt tillgängligt sätt. Och jag träffade ett helt gäng supergoa människor
som alla hade samma erfarenheter. Det blev många väckarklockor där jag kom på
mig själv med hur jag agerat tidigare och vilket resultat det givit. Nu har jag
verktyg till att hantera situationer på ett annat sätt. Tidigare ledde ofta
kommunikationen till konflikter och jag blev både ledsen, kränkt, sårad och
arg. Nu har jag verktyg till att hantera situationer på ett annat sätt. C.R.A.F.T
har lärt mig hur jag kan tänka och kommunicera för att få ett enklare och
rikare liv utan att överge varken mig själv eller någon annan.
Jag har fortfarande en lång bit kvar, och jag tar ständigt
återfall i mitt gamla beteende, men jag tränar varje dag och jag blir ständigt
bättre.
/Olivia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar