Beroende, skam och stigma

Många av de människor som kämpar med drog- och alkoholproblem får inte behandling. Varför? En av anledningarna handlar om vår syn på personen med en beroendesjukdom.  

Många stämplar personen med att denne har dålig karaktär och bara borde kamma sig och skaffa ett jobb. Den här stämpeln smittar även av sig på de anhöriga; vad är det för familj som låtit det här hända? Ibland ifrågasätts anhöriga av andra, så som vänner, arbetskollegor och grannar. De utomstående kan också ha mängder av råd som de anser att de anhöriga borde göra, exempelvis: "Se till att han skaffar sig ett fritidsintresse så han kommer bort ifrån drogerna!" Ja, om det ändå vore så enkelt att göra någon frisk från en sjukdom. Stigmat kring beroende hindrar så många människor från att söka hjälp, just på grund av rädsla för att bli stämplade av andra.

American Society of Addiction Medicine definierar beroende som en "primär, kronisk sjukdom i hjärnans belöningssystem, motivation och minne". Ett beroende förändrar strukturen på hjärnan och dess förmåga att fungera korrekt. Trots detta så ser många fortfarande på alkohol- och drogberoende som ett moraliskt dilemma.

Yvonne är 62 år och mamma till den nu nyktre 39-årige Markus. Det är inte förrän nu, när han sedan några år tillbaka är ren ifrån alkoholen, som Yvonne har börjat prata om det som hon upplevde medan han drack. Hon var alltid rädd för vad andra skulle tro om henne. Det gjorde henne tyst och hon led mer än vad hon hade behövt göra. 

För det finns hjälp.

Förnekelse, skuld och ilska är mycket vanligt inom familjer som lever tillsammans med en person som lider av en beroendesjukdom. Det är ofta obekvämt för anhöriga att söka hjälp eller tala med sina vänner och släktingar om problemet; det blir till en hemlighet fylld av skam. Att prata om det är en väldigt betydelsefull del då det kommer till deras egna välmående, under förutsättning att den anhöriga får möjlighet att prata med icke-dömande personer. Men om man blir bedömd under samtalet finns risken att de anhöriga upplever ännu mera skam och isolerar sig ytterligare.

Yvonne kände, som så många andra anhöriga, en stark skam över att prata om sin sons beroende med andra närstående omkring henne. Hon trodde att de då skulle döma henne som en dålig mamma. Om någon kritiserade Markus så försvarade hon honom eller förnekade att han hade problem. Detta förstärkte ytterligare hennes isolering och känsla av att ingen förstod; att hon var ensam att leva i en sådan här situation.

Folk bildar sig en förutfattad mening vilken grundar sig på den information som de har till hands där och då. Om vi inte utbildar människor om missbruk och beroende, vad som orsakar det samt forskar mer för att fram bättre behandlingsmetoder, så kommer ingenting att förändras. Ingen tjänar på att hålla fast vid gamla stigman och rigida uppfattningar. Om dessa uppfattningar bibehålls, så kommer det ta längre tid för personerna som lider av beroende att söka hjälp, eller så kanske de aldrig ens kommer till den punkten, och i värsta fall kan de dö av sin sjukdom. Och anhöriga som Yvonne kommer inte våga söka stöd för sin del, trots att de har miljoner människor runt omkring sig med liknande erfarenheter.

Har du tankar, frågor eller funderingar? Skriv gärna en kommentar, eller kontakta mig på: info@carinabang.se

TA HAND OM ER! 

/Carina  

Källa: www.asam.org