En vanlig prioriteringsordning om man lever i en medberoenderelation brukar vara:
1. I första hand kommer drogen (för personen med missbruksproblematik och för den medberoende att tänka på/försöka kontrollera/oroa sig för)
2. I andra hand kommer missbrukaren själv (att tillgodose dennes behov och lösa akuta situationer)
3. I bästa fall kommer den anhörige själv på tredje plats. (om det finns tid och ork över så tar man hand om sina egna behov).
Känns denna prioritetsordning igen?
I sådana fall, är det så du vill fortsätta prioritera ditt liv? Eller vill du strukturera om i prioritetsordningen?
1 kommentar:
Carina, tack för att du länkar till mig, jag länkar tillbaka :)
Jag känner igen prioriteten, även om jag idag försöker ändra på den, och sätta mig själv främst.
Det är svårt för det är som automatiserat beteende, det här att ha andra i fokus.
Dels är det en flykt ifrån mig själv, och dels är det så skrämmande att våga se sig själv exakt som den man är!
Jag upplevde ofta att jag var hjärntvättad, vilket var oerhört smärtsamt när jag kom ur den senaste av mina relationer. Idag försöker jag att ta emot kärlek, något som är det svåraste, av människor som inte har beroendeproblematik. Det gör ont i magen, att vända så helt upp/ner på den värld jag levt i så många år.
Sen barnsben faktiskt.
Men det går, och det är många gånger underbart, när jag väl tar det där ... första steget ...
Kram, och tack att du finns!
Skicka en kommentar