Bekvämlighet...

Jag är ganska bekväm av mig. Och jag tror inte jag är den enda. Om någon annan gör det bättre/snabbare/snyggare. Då backar jag och överlåter jobbet till den andre personen. Som min sambo, han är jäkligt duktig på att borra, såga och lösa tekniska problem. Vilket gör att jag med nöd och näppe kan hantera fjärrkontrollen (i och för sig är det 3 stycken, vilket jag tycker är alldeles för många att hålla reda på.)

Men, nu till poängen. Vad har det här med medberoende att göra?

Jo, så länge de medberoende skyddar och tar hand om missbrukaren så kommer de aldrig behöva utveckla de färdigheter som krävs för att hantera en vardag. Om någon annan är mycket snabbare/bättre/kunnig om hur man betalar räkningar, sköter sociala kontakter, fyller i blanketter, städar hemmet, tar hand om posten, ringer och bokar möten och vårdkontakter, tvättar kläderna, skjutsar barnen till dagis, varför skulle jag då göra det? De är det bekvämt att låta den andre göra det, å andra sidan så lär jag mig aldrig att bli snabbare/bättre/kunnigare på de uppgifterna.

På det sättet skyddar vi missbrukarna och det gör att de inte heller behöver utvecklas som vuxna individer. De behöver inte heller ta konsekvenserna av sina egna ageranden, för de medberoende anhöriga har förmodligen redan hunnit städa upp...

Det är ju inte så att missbrukaren är inkompetent, om vi tar narkotika som exempel så krävs det en otrolig driftighet och snillrikhet för att få tag på pengar för att sedan kunna få tag på drogerna. Det kräver många färdigheter.

* Om du själv är i en medberoenderelation just nu, vad gör du som förhindrar den andre personens utveckling?

/Carina