Så vad händer när man håller fasaden uppe? Vad blir konsekvensen?
Anledningen till att vi vill skydda sanningen är för att vi tror att vi har något att skämmas för. Att vi har något fult och felaktigt att dölja. Något som andra människor skulle döma oss negativt för.
Det i sin tur leder till att vi ljuger för andra. Att ljuga leder till ännu mera skam.
I värsta fall börjar vi också isolera oss av rädslan att någon "komma på oss". Att det fula och hemska vi försöker dölja kommer upp i ljuset. Och ju mer vi isolerar oss, ju mer förstärker det skamkänslorna. Ju mer vi stänger in oss med det dysfunktionella ju mer blir vi upptagna och uppätna av våra skamkänslor.
Medicinen mot skam är ärlighet. Och relationer till människor som inte är dömande och värderande (de vill man ändå inte umgås med).
Vi kan välja de personer vi bestämmer oss för att öppna oss för. Vi behöver inte berätta för alla vi möter om vi inte vill. Men att hitta några väl valda personer som man kan berätta sanningen för, då släpper skammen sitt grepp.
Kanske är det enklaste sättet att vända sig till personer som redan vet hur det är: Anhöriggrupper till personer med missbruk. Det finns många att välja på: Alanon, AcA, Anhöriga mot droger, FMN-Föräldraföreningen mot narkotika m.fl.
Öppna dörren för andra och må bättre!
/Carina
P.s. Tror du att denna blogg kan vara till hjälp för någon du känner? Dela den vidare genom Twitter eller Facebook, se länkarna till under inlägget! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar