Craig Nakken är en fantastisk författare som lyckas förklara hur missbruk och missbrukspersonligheten utvecklar sig. Här är en liten sammanfattning där han beskriver detta i boken "Jaget och missbrukaren":Då ett missbruksbeteende utvecklas går missbrukaren igenom vissa stadier. Under det första stadiet får missbrukaren ett grundläggande beroende, men lyckas fortfarande hålla uppe fasaden och det är svårt för andra att upptäcka att något är fel.
Under det andra stadiet blir detta dock tydligare då livsstilen börjar förändras. Missbrukaren förlorar kontrollen över sitt missbruksbeteende. Tidigare kunde personen begränsa sina tillfällen när denna intog drogen men nu kan personen inte kontrollera detta längre. Nu börjar allting handla om drogen för missbrukaren. Det leder till att personen med missbruk börjar ljuga, skylla ifrån sig på andra och dra sig undan från människor för att skydda sin drog och möjlighet att ta den. Missbruket görs till missbrukarens egna hemliga värld att dra sig undan till, och beteenden som missbrukaren inte skulle vilja att andra visste om utvecklas också, i hemlighet.
Ett beroende av missbruket stärks, samtidigt som beroendet till annat, så som familj och vänner, blir svagare. För att försvara denna skiftning av sin uppmärksamhet, både för sig själv och för andra, är det vanligt att personen förnekar, kommer med bortförklaringar och ljuger för sina anhöriga. Missbrukarpersonligheten hjälper missbrukaren att legitimera sitt handlande inför sig själv, samtidigt som missbrukaren tappar kontakten med verkligheten allt mer. Personen förlorar kontrollen och missbrukarpersonligheten tar över kontrollen över Jaget.Känner du igen missbrukarpersonligheten, lögnerna och förnekelserna?
Har du mött denne personlighet i din närhet?
Hur påverkar det dig?
På återseende!
/Carina
PS. Tror du att denna blogg kan vara till hjälp för någon annan? Sprid den gärna vidare via mail, twitter och facebook! Se länkar under inlägget!
8 kommentarer:
Hej! Jag har idag slutligen ställt min man mot väggen och även överbevisat honom om att han håller på med andra kvinnor bakom ryggen på mig. Han har hållit på sedan års skiftet. Inget fysiskt sex men mängder av sms och FBI meddelande som alla är över gränsen. Har konfronterat honom flera ggr under den här tiden men han har nekat. Jag har samlat bevis även om han på senaste tiden har raderat allt i mobilen . I morse hittade jag en ny konversation...som inte var kul att lösa. Kännde att jag fick nog och visade honom att jag hade läst. Han erkände direkt. Sa att han har ett bekräftelse behov. Att det är ett missbruk. Han vill ha en kick, spänningen och göra något förbjudet. Han har hållit på med 7-8 st samtidigt . Han vill inte ha sex med de säger han utan bara spänningen att han kan få de intresserade. För att få de dit han vill skriver han fruktansvärt massa elaka saker om mig vilket känns helt förkrossande. Så j-à arg på dessa kvinnor också. Hur är de skapade??? Han ska söka hjälp på tisdag sa han. Just nu är allt kaos och han vet inte om han vill fortsätta med mig och jag är helt i chock. Vi har varit tillsammans i 7 år. Han är 46 ( jag 47) och han har aldrig haft ett såhär långt förhållande förut.
Vet inte vad jag ska göra ..... /Carina
Hej min namne Carina!
Ledsen för din skull, situationen verkar väldigt rörig och mycket besvikelse kan jag tänka mig.
Tyvärr finns ju aldrig några klockrena "rätta" svar i sådana här situationer. Men här kommer några tankar från mig:
1) Sök hjälp för din egen skull! Kontakta SLAA och kolla vilket stöd de har för anhöriga.
2) Om du tycker om att läsa, så läs böckerna Guldburen av Sanna Ehdin Anandala och Casanovas kvinna av Åsa Hellberg för att lära dig av andra kvinnors erfarenheter av att leva med en man med kärlek- och sexberoende.
3) Du skriver att han inte vet om han vill fortsätta tillsammans med dig. Jag undrar vill du fortsätta med honom. När allt kommer omkring så är det ju inte du som utsätter honom för svek utan han som utsätter dig för svek.
4) Du skriver att han säger elaka saker om dig, för att nå sina syften förmodligen med de andra kvinnorna. Det här är nedbrytande för dig och din självkänsla. Det är också nedbrytande att behöva leva med så mycket misstänksamhet. Hur tänker du kring det?
Jag tror jag hejdar mig där, och låter dig fundera på tipsen här ovan till en början. Har du någon vän som du har förtroende för som du kan prata med detta om?
Återkom gärna och berätta vad du tänker om detta.
Önskar dig mycket styrka att fokusera på dig själv och ditt välmående!
/Carina
Hej Carina! Jag vet inte vad jag ska ta mig till med min 20 årige son. Vi upptäcker hans drogproblem tidigt i höstas. Det stod ganska snart klart att han behövde professionell hjälp. Den första behandlingen var 12 steg där fick vi hämta honom efter 5 dagar. Sa själv att han blivit mobbad och har svårt med stora grupper. Nästa gång fick han komma till ett ställe för unga vuxna mera inriktat på kbt och mera av enskilda samtal trodde vi. Han stod då inte heller emot utan blev mera deprimerad och tog till drog igen. Nu är han åter hemma hos oss och skall fundera över framtiden. Jag tycker inte att något av detta hjälpt honom utan att han snarare har fått flera drogvänner och blir mera utslagen. Vilken typ av behandling skulle kunna tänkas att passa sen här typen av problematik? Jag tvivlar mer och mer på att det går att hjälpa honom på behandlingshem. Det känns hopplöst när man ser sitt barn i den här situationen då han egentligen skulle kunna ha ett bra liv.
Hej kära Anonym!
Jag lider med dig den kamp och förvirring du står mitt i nu. Den rädsla och frustration som alla föräldrar känner.
Tyvärr har jag inga bra svar, men jag får en del olika tankar. Jag skriver dem här och så kan du ta till dig det som passar och strunta i resten.
1) Har du själv någon hjälp för din skull? Ex. familj, vänner, FMN (föräldraföreningen mot narkotika)?
2) Sonen verkar inte tycka att någon behandling har något att ge honom, å andra sidan verkar han inte klara av att bli drogfri på egen hand heller. Kanske är det så att han hittar problem med behandlingshemmen för att han inte riktigt är beredd att förändras? Eller för att han drogsug och får ångest?
3) På behandlingshem kan det knytas nya kontakter och de är inte alltid bra. Och alla personer tycker inte heller om att sitta i grupp och prata. Olika personer upplever olika behandlingshem på olika sätt och ibland kan man behöva testa sig fram. Och ibland är man inte mogen. Men det som är trösterikt är att han har kontakt med soc. Och jag antar att det finns en anledning till att de betalar för institutionsbehandling och inte öppenvård & enskilda samtal.
3) Jag undrar också, kan han ha någon sorts diagnos i botten? Det kan också göra det svårt i när det är många sociala kontakter och samtal i grupper. Har han fått någon utredning? För att få en sådan utredning så behöver man ha varit drogfri viss tid innan för annars är hjärnan påverkad av drogen. Det finns också behandlingshem som genomför utredningar och som har färre platser då psykiska problem kan göra det svårt med grupper och många människor.
4) Bra att din son ska fundera på vad han verkligen vill. Får han någon hjälp i sina funderingar? Har han samtal med soc nu?
Om du vill kan fråga honom frågor som kanske hjälper honom i tankeprocessen, som exempelvis:
* Om du fick önska, vilken sorts hjälp skulle du vilja ha?
* Vad tror du att du behöver för sorts hjälp?
* Gör en lista på vad som inte kändes bra på de behandlingshem han var på och gör en annan lista för vad han önskar i stället. Ge till soc för diskussion.
* Hur ser konsekvenserna ut kort- och långsiktigt om du fortsätter med droger?
* Hur ser konsekvenserna ut kort- och långsiktigt om du väljer behandling och blir drogfri?
* Vad kan du får för sorts hjälp på behandling som du kan ha nytta av för din framtid?
* Vilka vinster skulle det innebära för dig att vara drogfri?
* Hur viktigt är det för dig att du får leva ett drogfritt liv?
* Vad tror du krävs av dig för denna förändring?
Om du ställer dessa frågor, är det viktigt att du inte är för styrande själv och lägger in dina egna åsikter, utan utforska i stället öppet hans tankar. Det han kommer fram till kan vara till hjälp att ta med sig till soc. för fortsatt hjälp.
Jag håller tummarna för att han hittar sin väg framåt. Som anhörig är man maktlös inför vilka val personen med missbruk gör. Vad vi kan göra är att berätta om våra förhoppningar och visa vårat stöd. Men valen och besluten kan bara personen själv ta. Det här känns hemskt och frustrerande men det är bättre att inse det än att försöka kontrollera något vi inte har makt över.
Håller tummarna för er!
Skriv gärna tillbaka och berätta hur det går!
/Carina
Hej igen! Jag skrev till dig i påskhelgen angående att min var otrogen. Nu har det gått två veckor och jag mår riktigt dåligt. Förra veckan gick han runt som om att ingen hade hänt vilket var väldigt jobbigt för mig. I fredags sa jag att vi måste prata. Han sa att han sticker huvudet i sanden när det blir jobbigt. Jag sa att vi måste prata . Han säger att han inte vet vad han vill men att vi alltid har haft det väldigt bra och att det är synd att bara slänga bort det. Han tycker att det blivit för mycket "vardag".
Nu har det gått ytterligare en vecka och inget har hänt. Hon den senaste skickar till honom och tipsade honom om att han skulle lägga in hennes mobilnr på ett falskt namn...
Jag funderar på att skicka ett meddelande till henne och tala om att hon inte är den enda som han har hållit på med mm. Är det dumt? Eller skicka något till honom som hon är tillsammans med....
Jag har ringt till familjerådgivare så vi ska dit på måndag. Känns bra för vi behöver hjälp utifrån.
Jag har börjat få panik ångest attacker, kan inte sova och har ingen matlust ( har gått ner 7 kg sen i feb). Pratat med min ena dotter ( hon har läst psykologi i tre år). Vet inte vem jag ska prata med mer för jag vill inte "hänga ut" min man heller.
Även om jag just nu är chockad, arg, ledsen och besviken så älskar jag honom. Jag vill kämpa för vårat äktenskap för det finns så mycket positivt också mitt i allt det här kaoset.
Jag tänkte försöka prata med honom ikväll igen. Har du några bra tips på hur jag ska lägga upp det?
Och tack för att du tog dig tid att svara förra gången.
Carina
Hej!
Ledsen för sent svar! Skrev ett långt svar till dig tidigare idag men det försvann. :-(
Men summan av det hela var att jag tyvärr inte vet hur du ska lägga upp det. Det beror helt på vad som är ditt syfte med samtalet. Vad vill du verkligen förmedla till honom? Eller vad är det du vill vete? När samtalet är slut, vad vill du helst att ni har pratat om då? Vad känns viktigt för dig att få fram i samtalet?
Förutom det tror jag också att det är väldigt bra om du hittar en egen terapeut för dig, som bara fokuserar på dig och där du får egen tid. Vad tror du om det?
Hoppas samtalet går/gick bra!
/Carina
Hej Carina!
Jag känner så väl igen mig i din historia om hur det är att leva med en sexmissbrukare. Vi är många som gör/har gjort det. Mitt liv rasade sönder och samman för ett år sedan då jagfick veta vad min sambo gjort under hela vår relation. Jag befann mig i chock länge. Alla år tillsammans kändes som en lögn, min självkänsla kördes i botten och varje dag var en kamp mot ångest, ilska och smärta. Jag vet knappt hur jag överlevde det första halvåret. Jag gick i gruppterapi för medberoende till sexmissbrukare, separerade - men kunde ändå inte släppa taget om honom, klarade knappt av att jobba. Nu har det gått ett år. Vi har fortfarande kontakt, men jag blir starkare, känner att jag klarar mig utan och att jag är värd bättre. I början gjorde jag allt för att hjälpa honom - trodde att jag skulle kunna fixa hans problem. Nu vet jag att jag inte kan det. Han måste lösa det själv, om han vill. Jag känner fortfarande en oerhörd sorg över hur mitt liv med den här mannen såg ut, men jag har accepterat att han är sjuk och att min tid och mitt liv är för värdefullt för att slösas bort. Jag kan tipsa dig om att gå i gruppterapi tsm med kvinnor i samma situation. Det hjälpte mig att komma över den första och tuffaste fasen. Kram och hoppas att det löser sig för dig! Glöm inte bort dig själv!
Hej Carina
Jag undrar va det menas med Nakkens modell för förståelse av missbruk och beroende... Kan vi diskutera detta..vad menar med modellen? jag har dyslexi va lite svårt att förstå,,
MVH
Y.S
Skicka en kommentar