PTSD och utmattning - Gästinlägg från Spillran

Även denna vecka har Spillran (moderator på Beroendelinjens diskussionsforum) skrivit ett gästinlägg.

Tack för ditt bidrag Spillran! :-)

PTSD & utmattningstillstånd

Många anhöriga drabbas själv av sjukdom som stress, depression, utmattningstillstånd och PTSD (Post Traumatiskt Stress tillstånd). Det är svårt att bli frisk från dessa om man fortsätter i relationen och även efter att en relation är slut kvarstår symtomen ofta i många år, om man får hjälp, i annat fall riskerar symtomen att stanna livet ut och förorsakar stort lidande, funktionsnedsättningar, sänkt livskvalitet mm. Symtomen kan skilja sig år men innebär ofta en ökad stresskänslighet, en känsla av att inte kunna koppla av, en trötthet som man inte kan vila bort, rädsla för oförutsedda ljud, sömnsvårigheter, nedstämdhet/depression, aggressivitet, ångest, senare symtom är kognitiva funktionsnedsättningar (tankeverksamhet, koncentration och minne mfl.), social isolering- man orkar helt enkelt inte träffa vänner och bekanta, fysiska symtom som muskelvärk, huvudvärk, bröstsmärtor, magsmärtor, hjärtklappning, öronsusningar, yrsel, minnesstörningar, högt blodtryck och blodsocker, hormonstörningar mm.

Har man några av dessa symtom och vet att man lever ett stressigt liv så ska man ta det på stort allvar och söka läkare. Dessvärre är inte alla läkare så kunniga och tar inte alltid dessa symtom på allvar. Då gäller det att man inte lyssnar på allt det man tidigare fått höra som att man överdriver mm. Kräv en ny läkare som lyssnar, be om en remiss till psykolog/terapeut. 

I studier har man sett att drygt 60% av dem som drabbas av utmattningstillstånd/depression har en PTSD i botten. PTSD kan komma av allvarliga och/eller upprepade trauman och det är vanligt att man inte ser det man varit med om som trauman i början och helt inriktar sig på måendet här och nu. Får man ingen förbättring bör man diskutera en möjlig feldiagnostisering och få en mer trauma inriktad terapi, det är svårt att hitta den hjälpen, den mesta trauma terapin är riktad mot dem med krigs och flyktingrelaterade trauman. MEN att leva i ett dagligt krig på hemma plan kan många gånger ge större lidande än om hotet kommer utifrån.

Barnen, hur stöttar man dem? Det är svårt och om man tror att man helt lyckas skydda dem mot den andre förälderns destruktivitet så har man fel. Man kan stötta dem, finnas där för dem, prata om problemet men man kan inte ta bort problemet. Däremot kan man förklara varför föräldern gjorde eller sa på ett visst sätt. Att ge en dos extra trygghet, att vara nära barnen, krama dem, sitta nära i soffan om de blivit så stora att de inte kryper upp i knäet längre. Stärka deras självkänsla med beröm, men inte beröm och uppmuntran in absurdum, då kan de vänja sig vid det och inte ta till sig på samma vis eller få en grandios självbild som kan förstöra för dem på andra håll.

Barn som mår dåligt kan dra sig undan och bli tysta och ”snälla” barn, de kan ta över ett föräldraansvar, vilket man som ensam fungerande vuxen i en relation kan tycka är bra, men det är det inte, barn ska vara barn! Barnen kan också bli utåtagerande, bråkiga, få sämre skolresultat mm. Eller söka sig till en trygghet utanför familjen, en kompis och dennes familj, en gängbildning eller ett stort intresse för en hobby.

Alla dessa sätt är naturliga reaktioner på en jobbig hemmiljö och uppmärksammar man att barnet påverkas bör man söka hjälp, BUP kan vara ett alternativ, en del familjerådgivningar vänder sig till hela familjen, socialtjänsten kan ha grupper för barn till missbrukande föräldrar och föräldrar med psykisk sjukdom. Har man gemensam vårdnad om barnen krävs den andre förälderns godkännande i de allra flesta fallen.

Det är inte lätt att stötta sina barn om man själv inte mår bra och kanske har den egna sjukdomen gjort att man har sämre tålamod, sämre ork mm. Om det går så långt har barnet en ytterst utsatt hemmiljö och bör få stöd och hjälp för att kunna uppleva en god livskvalitet. Vi är inte mer än människor som gör så gott vi kan och att leva i en destruktiv relation är så mycket mer än vad man kan förstå om man inte levt i det själv!

Om du inte tar dig själv på allvar, vem ska då göra det? All styrka!

/Spillran

Vill du läsa mer om denna typ av problem så klicka in på Spillrans blogg!

http://spillran-av-mitt-forna-jag.webnode.se/