Hur många vuxna barn lider av "komplex PTSD"?

Många barn som växt upp med missbruk i familjen fortsätter ofta att få psykiska problem som vuxen. En oro, ångest, låg självkänsla och låg tilltro till andra människor som fortsätter påverka individen och livet.  

Då söker de hjälp. Många av de unga vuxna som växt upp med missbruk som jag pratat med får många olika och spretiga diagnoser. Men ändå ingen som riktigt leder till ett stöd och en behandling som hjälper. Min erfarenhet är att de blir slussade runt och ingen vet riktigt vad man ska göra med dem.

Men nu ser jag en lovande väg framåt! Ett fåtal vuxna barn som jag känner har fått diagnosen "Komplex PTSD". Det verkar som att detta kan bidra till att få bättre anpassad hjälp för problematiken.

Att växa upp med missbruk i familjen

Jaget och Missbrukaren
av Craig Nakken

Barn till missbrukande föräldrar utvecklar oftare ett eget missbruk eller medberoendebeteende i jämförelse med barn som inte vuxit upp med missbruk. Risken för att barnet blir något av dem är stor om en av föräldrarna missbrukar men ännu större om båda föräldrarna missbrukar.

Vad beror detta på? Jo, missbruket tvingar familjemedlemmar att hitta vägar för att hantera livssituationen. Vissa drar sig till drogerna. Drogerna hjälper familjemedlemmen att fly verkligheten. Och personen som utvecklat ett medberoendebeteende tror att den kan rädda sina föräldrar och sin familj ur missbruket och smärtan. Tyvärr finns det risk att den medberoende i stället underlättar för personen med missbruk att fortsätta, genom att skydda och ljuga till förmån för denne.

I familjer med missbrukande föräldrar utvecklas ett visst slags språk, med egna värderingar och logik. Föräldrarna kan försöka berätta för barnen om moral och värderingar men det barnen lär sig är hur föräldrarna handlar och beter sig. Barnen växer upp och upprepar de mönster och de beteenden som de vuxna lärt dem. Som vuxen tenderar då personen att söka sig till personer med samma dysfunktionella mönster då det är något man känner igen, är trygg med och känner sig "hemma" med.
Det kan bli en upprepande destruktiv cirkel.

Läs mer om detta i boken "Jaget och missbrukaren" av Craig Nakken!

Allt gott!
/Carina

P.s. Tror du att denna blogg kan vara till hjälp för någon du känner? Dela den vidare genom Twitter eller Facebook, se länkarna till under inlägget! :-)

Barnen...

Att vara barn i en familj med alkohol- och drogproblem kan vara minst sagt kaotiskt. Förmodligen börjar man ganska tidigt med att utveckla olika beteenden för att skydda sig själv och även skydda föräldrarna från konsekvenserna av missbruket. Redan som barn kan man utveckla medberoendebeteenden som sedan följer med till vuxen ålder.

Här kommer några tankegångar gällande vad som kan vara bra att tänka på:

- Ofta sker en rollförändring, där barnet som liten redan blir "vuxen" och försöker ta ansvar för familjens välmående, då föräldrarna inte tar det ansvar som krävs.

- Det finns risk att den omsorg barnen behöver inte tillgodoses, att barnen inte får den kärlek, bekräftelse, tid och uppmärksamhet som behövs, då fokus för föräldrarna istället går till personen med alkohol- eller drogproblem.

- Barnet får svårt att tolka vad som är "normalt" och inte. Barnet kan tro att tex våld och aggressivitet är så som alla har det. Barnet har ingen rollmodell att lära sig utav.

- Barnet lär sig att tolka halvsanningar och lögner, vilket kan leda till bristande tilltro till människor. Barnet känner att det som sägs inte stämmer, men får inte veta sanningen.

Här är exempel på vad personer som vuxit upp i missbruksfamilj svarar på frågan vad det velat haft för hjälp/stöd som barn:
• Att få prata med någon och känna att man inte var ensam. Förståelse.

• Att någon frågat hur jag mådde.

• Någon som kunde ha visat mig hur en ”frisk” familj levde.

 • Önskat att den förälder som inte missbrukade, eller någon annan släkting, hade sagt ifrån.

 • Jag ville bli räddad. Att socialtjänsten skulle ingripa.

• Information om att det inte skulle vara så som vi hade det. Vi syskon trodde alla hade det som vi.

• Hjälp att få lugn och ro, trygghet, tillit till människor, bekräftelse, bli lyssnad på, stärkt min identitet.

 • Att någon berättat att det inte var mitt fel att pappa drack och att jag hade fått höra att det inte var okej med våld.

• Någon utomstående som såg och förstod.

Vad vi kan göra för barnen:
* Barnet har inte valt den här situationen och kan inte lämna relationen som en vuxen kan göra. Sätt barnens behov först! Sök hjälp och stöd vid behov!

* Var ärlig, barnen känner ändå på sig att saker och ting inte stämmer.

* Se till att barnet har någon vuxen att prata med, där barnet fritt får uttrycka sina tankar och upplevelser.

* Barnen ska inte behöva ta konsekvenserna av vuxnas handlande. Göra tydligt att det inte är barnets fel att den vuxna tex dricker sig fulla. Att barnet inte heller kan rädda den vuxna. Den vuxna måste rädda sig själv (kanske med hjälp av andra vuxna personer).

* Om du som utomstående vuxen person är orolig för att barns miljö i hemmet: Prata med barnet! Lyssna! Ge bekräftelse och förståelse! Om du befarar att barnet far illa i sin hemmiljö, ta kontakt med socialtjänsten.

Är du uppvuxen i en familj med missbruksproblematik? Skriv gärna inlägg i bloggen om vilken hjälp du önskat att du fått som barn!

Upplevelser av barn uppvuxen i familj med alkoholproblem

Barnen har inget val. Barnen gör som föräldrar säger. De kan inte göra slut, de kan inte gå. Och ofta får det konsekvenser, både som barn och senare som vuxen att ha vuxit upp i en familj med missbruksproblematik och medberoende.

Här får vi ta del av "Annikas" historia som idag är vuxen och har arbetat med sina barndomsupplevelser från att ha vuxit upp med en alkoholiserad far och mamma som var medberoende.

Sofias berättelse om att växa upp med medberoende förälder

Hej!

Sofia heter jag, är 20 år och från en liten stad i södra Sverige. Carina frågade mig om jag hade lust att beskriva med ord i denna blogg hur det kan vara att växa upp med en medberoende förälder. Fokuset hamnar ofta på missbrukaren och den personens agerande som förälder. Det är ju missbrukaren som äger problemet. Men det påverkar även den andra föräldern och den personens förmåga som förälder. Så därför tänker jag försöka berätta hur jag upplevt det att växa upp med en pappa som är medberoende till min mamma som har ett alkohol- och tablett beroende.

Som jag ser det så fick vi lite uppmärksamhet och att någon engagerade sig. Vi fick sällan eller aldrig hjälp med läxor. Vi hade ingen förälder som kom till föräldramöten, ingen som stöttade när något hänt i skolan eller märkte om eller när man kom hem.

Det gjorde att vi barn slutade att be om hjälp. Vi slutade att säga till om vi var hungriga eller inte hade några rena kläder. Vi slutade att göra de läxor vi inte förstod själva. I bästa fall hjälpte vi varandra om vi kunde men att be om hjälp var något man generellt slutade göra med tiden.