Mindfulnessövning

  Om du känner oro, rädsla eller vill öva på acceptans, då kan den här övningen vara till hjälp. Försök att skapa ro omkring dig och ta kontroll över andningen. Andas lugna, djupa andetag. Ända ned i magen. Vad är rofyllt för dig? Omge dig med lugn och acceptera att tankarna kommer och går.

 Mindfulness kallas ofta för medveten närvaro på svenska och har sina rötter i zenbuddismen. Mindfulness handlar om att vara närvarande i nuet. Det är i nuet vi lever; det förflutna är förbi och framtiden har ännu inte inträffat. Det finns vetenskapliga studier som visar att mindfulness är verksamt för personer med psykisk ohälsa och stressrelaterade problem. Om du vill pröva denna övning så gör det gärna varje dag under en bestämd tid för att se om de gör någon skillnad för dig.

* Ta ett djupt andetag, håll andan några sekunder och andas ut. 

* Vid nästa andetag tänker du att du andas ut all gammal oro, ångest, obehag, alla de negativa känslor du vill bli av med. 

* Vid inandningen andas du in styrka, lycka, välmående och andra känslor du hellre vill ha. 

Ta så många andetag att du känner att du blir mentalt lättare och att det infinner sig en lugn känsla. Kanske känner du inget första gången du gör detta men fortsätt ändå att göra denna övning, när du lagar mat, står i kön i affären, sitter i bilkö, behöver en liten paus från jobbet, innan du ska lägga dig ...

Övning av Maria Flensburg, instruktör Mindfulness Training, MBSR.

Dela gärna inlägget vidare om du tror att någon annan kan ha nytta av övningen! :-)

Missbrukar du dig själv?

Som anhörig försöker vi ofta rädda någon annan från sitt missbruk av exempelvis alkohol, droger, läkemedel, spel, shopping, sex eller annat.

Men hur är det med oss själva? Missbrukar vi också? Missbrukar vi oss själva?

* Brukar du säga ja fast du vet att du egentligen borde säga nej?
* Brukar du få dåligt samvete eller skuldkänslor efteråt?
* Ställer du upp på saker som går emot dina värderingar?
* Pressar du dig att hjälpa andra fast egentligen är du helt slut i kropp och själ?
* Skuldsätter du dig själv, för att exempelvis betala någon annans skulder?
* Går du med på saker som är emot dina värderingar?
* Prioriterar du bort sådant som är viktigt, eller andra viktiga personer, till förmån för personen med missbruk?
* Sjukskriver du dig eller missköter andra ansvarsområden till förmån för personen med missbruk?
* Känner du att din kropp och psykiska mående tar stryk, om och om igen, men du fortsätter på samma sätt ändå?
* Ljuger du och döljer sanningen för att du skäms eller vågar inte berätta hur det egentligen är?
* Är det så att många saker som kändes viktigt förr, är inte viktigt längre?
* Du känner dig besviken och arg för att du blivit ljugen för, men utsätter dig för att bli ljugen för igen av samma person?
* Du bortser från dina egna behov, fast du känner att du mår sämre och sämre?
* Har ingen energi över till dig själv, men har energi för att rädda någon annan?

Känner du igen något av det här? Det är inte helt olikt det personen med missbruk gör till förmån för sin drog.

Om du kommer fram till att det stämmer på dig, då kan jag lova dig en sak: Du kommer gå in i väggen. Risken är stor att du kommer utveckla (om du redan inte har gjort det), depression, ångest och fysiska sjukdomar till följd av stress.

Och om det är så att du missbrukar dig själv, för att rädda någon annan som missbrukar, hur kan du då vara en förebild för den andre? Om du ber den personen rädda sig själv, sin hälsa och bryta negativa mönster, men du gör det inte för dig själv, hur går det då?

Om du känner igen dig så kan jag också lova en annan sak. Det finns hjälp! Och du är inte ensam!

Här kommer några tips på var du kan vända dig:
- Anhöriggrupper (ex Alanon, CoDa, AcA, AMD (Anhöriga mot droger), FMN (Föräldraföreningen mot narkotika), AHA (Anhöriga Hjälper Anhöriga), Trygga Barnen mfl.
- Terapi (sök någon med kunskap om missbruk och medberoendeproblematik)
- Kommunens anhörigstödjare, finns i alla kommuner. Även kommunens öppenvård för missbruk kan erbjuda stöd. (Obs stödet ser olika ut i olika kommuner)
- Alkohollinjen har stöd för anhöriga
- Mindfulness har också varit till hjälp för många
- KBT (Kognitiv Beteendeterapi) för att hantera ångest
- Eller ta kontakt med mig för individuell coaching eller kurser.
och det finns mer hjälp att få! Sök på nätet!

Varma hälsningar
/Carina

För lite stöd till anhöriga

Forskning visar att närstående till personer med alkohol- och drogmissbruk lever under extrem stress, ångest och oro. I denna grupp av anhöriga ingår ca 3,5 miljoner människor, bara i Sverige. Ca 90% av alla personer med missbruks- och beroendeproblem lever hemma tillsammans med sin familj. Då man tittar på dessa siffror så är det häpnadsväckande att inte mer görs för att hjälpa dessa människor!

Det är bevisat att relationen med den närstående kan vara en stark motiverande faktor för missbrukaren att göra en förändring, och att destruktiva relationer kan leda till återfall för den som missbrukar. Trots detta så görs det föga insatser för att hjälpa de närstående. Oftast så är det bara de anhöriga till personer som redan är inne i en behandling som får hjälp. Men alla som påverkas av sin anhöriges missbruk behöver stöd och hjälp! Dels för sin egen hälsa och dels för att de kan utgöra en avgörande faktor ifall missbrukaren funderar på en förändring.

Vårt land behöver få upp ögonen för de anhörigas situation. Vi måste inse att de anhöriga är de som har mest erfarenhet och upplevt sin närståendes missbruk under många år. Och troligtvis kommer att göra det i flera år till, och att de därmed kan spela en stor roll i missbrukarens förändring. Men, även om personen med missbruk inte vill förändra sig, så behöver de anhöriga hjälp för att inte gå ner sig i denna spiral av oro, ångest och stress. De ska inte behöva stå ensamma.

Filmtips i vintermörkret!

Walk the Line (2005)
Drama/Biografi/Musik

I Walk the Line får vi följa superlegenden Johnny Cashs liv som musiker, men även som privatperson, och hur hans drogberoende inte bara påverkade honom, men även hans närstående. Hans första giftermål med Vivian Liberto tog slut på grund av hans missbruk. Hans senare flickvän, musikern och låtskrivaren June Carter, får sedan upptäcka de mörka sidorna av drogerna, då hon bevittnar hur Cash sjunker allt djupare och djupare i sitt beroende. Hon stannar med honom då hon känner att hon måste hjälpa honom. Framför hennes ögon så bryts han sakta ner, och hon gör allt för att hjälpa honom; hon slänger iväg hans droger, men han köper nya. Hon ger honom en "andra" chans, gång på gång. Hon lämnar honom, men kommer tillbaka igen. 

Joaquin Phoenix gör en lysande insats som Johnny Cash, och Reese Witherspoon likaså, som spelar den medberoende June. Filmen visar verkligen vad närstående till en missbrukande partner kan tvingas gå igenom, om och om igen. Hur kärlek, förhoppningar, tro och vilja kan få en person att stanna kvar i ett destruktivt förhållande, där drogerna styr över det mesta. 

Walk the Line regisseras av James Mangold, och finns att köpa på DVD. 
Du kan läsa mer om filmer här. 

C.R.A.F.T för anhöriga till missbrukare!

Jag är så glad över att C.R.A.F.T-kursen i november blev så oerhört lyckad med många nöjda deltagare :) Nu kommer jag att hålla ännu en kurs (del 1)! 

Den nya kursen kommer att äga rum helgen den 14-15/3-2015 i Stockholm, och då kan du som anhörig få hjälp, både med att förbättra din egen livskvalitet, men även med att motivera din närstående in i ett nyktert/drogfritt liv! Du kommer bland annat att få lära dig mer om hur du kan hantera det som kallas "medberoende", ta del av olika kommunikationstekniker och få hjälp och stöd från andra anhöriga genom gruppövningar.

Här är är några citat från tidigare deltagare efter att de deltagit i C.R.A.F.T: 

"Jag har fått en större förståelse för hur kommunikation kan påverka och många verktyg att använda. Konkret och proffsigt. Bra mix mellan föreläsning och övningar"

 "Jag tycker att du har lotsat oss igenom kursen på ett utmärkt sätt. Jag har fått verktyg som ger mig möjlighet att agera – ta mig ur känslan av hopplöshet".

"Jag har fått en bra och tydlig kunskap som kommer att utveckla min kommunikation med min anhörig!".

" Jag har lärt mig att minska anklagande och tjat till en mer konstruktiv dialog". 

" Jag har fått kunskap. Ser saker på ett annat sätt. Kände mig väldigt välkommen, känner mer hopp".

"Jag har fått mer insikt och styrka att stå upp för mig själv och hur jag kan hantera min ilska!".

OBS! Sista anmälningsdag är 1/3-2015! 

Early bird-pris: Om du anmäler dig innan den 25/1-2015 så får du 400 kronors rabatt på ordinarie kurspris!

Mer information och anmälan görs här!  

Där kan du även läsa mer om C.R.A.F.T som metod, ta del av kurstider, kursinnehåll m.m! 

Mer hjälp till anhöriga

I sin artikel ”Vägen ut ur missbruk: Socialpolitik snarare än behandling” så skriver Carina H Ahnstedt om hur viktiga anhöriga är i den alkohol- eller drogberoendes tillfrisknande. Många personer med missbruk har starka sociala familjeband, och det finns mycket kraft att hämta i dessa relationen. Personer som lämnar ett missbruk är oftast väldigt ensamma, och om de inte hittar stöd och kraft i någonting så är risken stor att de faller tillbaka i sitt beroende. Hon skriver hur oerhört viktigt det därmed är att stötta de anhöriga, att se dem som resurser i stället för offer, så att de själva kan vara ett stöd för deras närstående!

Läs hela artikeln här:
http://www.can.se/sv/Tidskriften-AoN/Tema-Anhorig/Vagen-ut-ur-missbruk-Socialpolitik-snarare-an-behandling/

Tänkvärt av okänd författare...

"Hej Droger, beroende heter jag!

Jag vänder upp och ner på dom flesta hem, river sönder alla familjeband, tar barnen ifrån er, och det är bara början. Jag kostar mycket mer än diamanter, mer än guld, och sorgen som följer mig är ett skådespel. Om du behöver mig, kom ihåg att det är lätt att hitta mig, jag är överallt, runt om kring dig, jag finns i skolorna, och i alla föreningar, arbetsplatser mm...

Jag bor hos dom rika och dom fattiga med. Jag bor längre ner i gatan hos dig, och är kanske din granne! Min makt är övernaturlig. Prova, så ska du få se. Och OM du provar mig kommer du förmodligen aldrig att släppa mig. Prova mig EN gång, och jag kanske släpper dig, men provar du mig flera gånger, så är din själ förmodligen min. När jag styr dig, stjäl du och ljuger, du gör vad som helst bara du blir "hög". Kriminella saker kommer du också att göra, bara för att känna min närvaro, kommer att vara värt det när jag finns i dina armar. Du kommer att ljuga för din mor, stjäla ifrån dina anhöriga, med mera.

Förstår barnen mer än vad vi tror?

Som förälder så vill vi naturligtvis att våra barn ska må bra, känna sig glada och trygga. Det är därför svårt att orka inse att barnen också påverkas av de vuxnas alkohol- och drogmissbruk.

Det kan vara så att de vuxna sköter sitt drickande eller intagen av drogen på ett sätt för att försöka skydda barnen och ofta kan man höra anhöriga säga liknande uttalanden som:

"Nej, barnen märker ingenting, han/hon dricker bara när det har somnat"
"Barnen vet inget om detta, han/hon blir bara extra snäll när han/hon har druckit"
"Man märker inte när han/hon har druckit, det är bara jag som ser det"
osv...

Det är en vanlig missuppfattning att barn inte förstår bara för att de inte är med under själva intaget och kanske inte heller under ruset. Barn påverkas inte bara av det, barn påverkas av relationen mellan de vuxna.

Om det ofta förekommer dålig stämning, konflikter, skuldbelägganden, isolerande tystnad m.m. så påverkas barnen av det, oavsett om det ser själva intaget av drogen eller inte. De kanske inte förstår exakt vad som är problemet, men det förstår att något är fel. Och om ingen pratar med barnet om detta så är risken stor att barnet tar på sig skulden för familjeproblemen.

En annan vanlig reaktion hos barnen är att de blir arga på den andra föräldern (som inte missbrukare) för de tycker att de är den personer som bråkar, är arg, tjatar och skapar konflikter, för de förstår inte grundproblemet.

Sammanfattningsvis: Barnen påverkas och känner av/förstår mer än vad vi tror.

Att fylla tomrummet

Nu återkommer jag till boken "Allt eller inget" av Richard Engfors.

Han skriver att alkoholen hjälpte honom att fylla det tomrum han känner. Och det får mig att tänka på många av de samtal som jag hade med personer med alkohol- och drogproblematik när jag arbetade inom Kriminalvården. Många berättade om tomrummet. Det svarta hålet där det fanns så mycket sorg och meningslöshet. Och att alkoholen och drogerna hjälpte till att slippa känna det tomrummet.

Och då drar jag detta lite längre... Jag kan tänka mig att personer med medberoendebeteende upplever samma känsla av tomrum. Och att en vinst med att vara beroende av en annan person är att man kan fylla upp sitt eget tomrum med att i stället fokusera på någon annans liv, problem och svårigheter. Och naturligtvis få kärlek och bekräftelse i gengäld. Rädslan för att känna tomrummet kan göra att vi fortsätter att leva i destruktiva relationer, för det är ännu värre att se det stora svarta hålet.

Ända sättet ut ur det beroendet tror jag är att möta det som finns i tomrummet. Få hjälp för att hantera det som väcks. Och tillvägagångssätt att acceptera att ibland kommer jag känna detta tomrum och att det är okej. Det är inte farligt och det går över.

Vad tror ni? Är det något ni kan känna igen?